Fler synskadade i arbete

Att ha tillgång till ett arbete har stor betydelse för den enskilda personens sociala, känslomässiga och ekonomiska situation. Därför är det viktigt att synskadade har arbete i samma utsträckning som andra medborgare.

Erfarenheten visar dock att flertalet synskadade står utanför arbetslivet och att många har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden eller har problem på arbetsplatsen.

Svårigheten att få ett arbete kan ha flera orsaker. Några av de främsta är:
- Okunskap och fördomar hos arbetsgivare och arbetskamrater om synskadades möjligheter att utföra ett produktivt arbete.
- Otillräckligt stöd från samhället, som rehabilitering, introduktion i arbetet och anställningsstöd.
- Ofullständig kompetens hos synskadade för på arbetsmarknaden aktuella arbeten.

Om synskadan inträffar vid en anställning leder den ofta till en längre tids sjukskrivning. Den nysynskadade, hans arbetskamrater och arbetsgivare saknar kunskap, tilltro och förhållningssätt för att den nysynskadade snabbt ska kunna komma tillbaka i arbetet. Stora brister i samhällets rehabilitering medverkar till att många slås ut från arbetsmarknaden.

Svårigheten för den som har en anställning kan vara av praktisk natur, att få del av information, att bli delaktig på arbetsplatsen och att få meningsfulla arbetsuppgifter. Andra svårigheter kan vara att få del av löneutveckling, teknik och kompetensutveckling. Risken för en successiv utslagning vid omorganisationer är stor. Arbetsgivare, fackföreningar och den enskilde saknar ofta kunskap om hur man ska kunna förändra och förbättra situationen på arbetsplatsen.

Förslag till åtgärdsprogram

Information och opinionsbildning

Det finns en stor okunskap om synskadades möjligheter på arbetsmarknaden, och synskadade möter dagligen negativa attityder från omgivningen. Detta bör bemötas med en kontinuerlig informationskampanj med syfte att hävda arbetslinjen, arbetsvärde för individen och funktionshindrades värde på arbetsmarknaden.

Staten har, bla genom FN:s Standardregler, ett särskilt ansvar för information och opinionsbildning, och ska ta huvudansvar för att arbetsmarknadens parter tar ett ökat ansvar för att personer med funktionshinder ses som en resurs och bereds arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Därtill ska Främjandelagen åter aktiveras så att Länsarbetsnämnden årligen har överläggningar med större arbetsgivare för att pröva möjligheten att fler arbetssökande med funktionshinder ska kunna beredas arbete hos arbetsgivaren.

Rehabilitering

Landstingens syncentraler måste utveckla och fördjupa sin rehabilitering betydligt. Den individuella rehabiliteringen måste förbättras och ges mer resurser, och även samordningen av olika insatser för synskadade som ska ut på arbetsmarknaden måste förbättras.

Synskadade måste få träning och stöd för att få goda kunskaper, tekniker och färdigheter för att kompensera synnedsättningen, för att bearbeta konsekvenserna av att bli synskadad samt för att få ett bra självförtroende.

Syncentralen måste även ta på sig rollen av att vara mentor och samordnare mellan individen och olika myndigheter.

Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, som AMS bedriver, måste också utvecklas och bli mer verkningsfull.

Synskadades yrkeskompetens måste stärkas genom utbildning och annat stöd. Stora resurser måste avsättas för kartläggning, vägledning, jobbsökning och introduktion på arbetsplatsen.

Förutom ekonomiska resurser behövs personal med kunskap, tid och engagemang för att synskadade ska erhålla ett arbete.

Resurserna skulle också bli betydligt effektivare om arbetsmarknadsverket åter fick ansvar för de insatser som idag åligger försäkringskassan när det gäller rehabilitering, arbetshjälpmedel och arbetsplatsanpassning.

Arbetshjälpmedel och kompetensutveckling

Samhället måste garantera arbetsgivare och den enskilde att synskadade fortlöpande får del av arbetshjälpmedel, teknikutveckling, användarutbildning och kompetensutveckling i arbetslivet relaterat till synskadan.

Ekonomiska stöd

Lönesubventionen, lönebidrag behöver få en ny utformning och bidragsnivåerna behöver höjas och värdesäkras. Även andra bidrag som stöd till personlig biträde måste höjas.