SRF-Perspektiv
Tidning för Synskadades Riksförbund
3/2006

I detta nummer:

Stopp för Perspektiv på kassett!
Från den första januari utges inte längre Perspektiv på kassett, enligt ett beslut av förbundsstyrelsen. Ni som i dag läser kassettversionen uppmanas att övergå till Daisyversionen. Försök nu i god tid att påverka era syncentraler att ge er Daisyspelare som fritt hjälpmedel. Instruktioner för att läsa Perspektiv via Daisyspelare eller dator kommer i Perspektiv under hösten.
Redaktionen

I detta nummer:
Nyheter
Pressklipp: Om arbetslöshet och macula
Landet runt: "Alla förfasade sig"
Ledaren: Offentliga Sverige - långt från tillgängligt
SRF-kongressen 2006: Många förslag
Nominerade till förbundsstyrelse och granskningsutskott
Det går för långsamt
Två nya böcker om Louis Braille
Med ledarhunden vågar jag nästan allt
Bengt Lindqvist ratar lugn pensionärstillvaro
Fegt förslag om ledsagning
Finsk skaparvecka gav mersmak
SRF:s valplattform
Utifrån: Kycklingfarmare - ett yrke för synskadade i Eritrea
Utifrån: Kvinnor på gång i Tanzania
Populär kurs
Frågor & svar om jobb
Debatt: - SRF förvånar
Insänt: Flytt av kansli i Västerbotten ifrågasätts
Svar: Representantskapet beslutade om flytten som sparade pengar
"Där ser man vad en vit käpp kan göra"
SRF-information: Nytt från fs
Ny SRF-rapport
Funktionärsutbildningar i höst
Till minne av en aktiv kvinna
SRF riks - personal och arbetsområde
Läsarbörsen
Annonser:Banco
Ledarhund
SRF Arbetsmarknadsprogram - kurser hösten 2006
Kostnadsfri nummerupplysning
Surfa ut på Internet
Ge förslag till SRF:s ögonvårdspris
Beställ fondkatalog
Sök stipendier från KMA
Solhagasemester
Redaktionsruta

NYHETER

Nya förbud mot diskriminering

Varor och tjänster som statliga myndigheter upphandlar får inte diskriminera bland annat funktionshindrade. Det innebär regeringens nya antidiskrimineringsförordning i upphandlingskontrakt.
- De 30 statliga myndigheterna som upphandlar mest åläggs att i sina upphandlingskontrakt ha villkor som motverkar diskriminering, säger Sven-Erik Österberg, ansvarig minister.
Förordningen gäller avtal med bland annat ett värde om minst 750 000 kronor. Att bryta mot förordningen kommer att straffas.
En ny lag förbjuder diskriminering av bland annat funktionshindrade barn på dagis och i skolan. Ett exempel är när en funktionshindrad elev inte kan delta i någon aktivitet under en idrottsdag. Den nya lagen omfattar dock ej tillgänglighet.

Punktmärkta smycken

"Make love not war" lyder budskapet i punktskrift i en serie silversmycken av Eva Attling, Stockholm. Först ut är en halskedja med två id-brickor. Senare under året kommer en silverring med samma budskap, även det i punktskrift.
- Jag fick idén till smyckena en morgon då jag satt och tittade på punktskriften på ett paket med Annas pepparkakor, berättar Eva Attling.

Markus vann schack-SM

17-årige Markus Berggren, Tumba, är ny svensk mästare i schack för synskadade.

Turneringen spelades i Oskarshamn den 28 - 30 april. Storfavoriten Jörgen Magnusson, Uppsala fick nöja sig med silvermedaljen. Bronset gick till Markus lillebror Patrik, som är 15 år.

SM:et samlade 18 deltagare och avgjordes i tre klasser, där klass I spelade om SM-titeln. Segraren i klass II spelar i högsta klassen nästa år, och segraren i klass III går upp till klass II. Här är vinnarna i varje klass. Klass I: Markus Berggren, Tumba, 4 poäng. Klass II: Richard Spele, Tumba, 5 poäng. Klass III: Stefan Målberg, Växjö, 4 poäng

För mer information, kontakta Håkan Thomsson, tel 08-
93 90 54 eller 076-898 45 35

Bildtext: Markus Berggren vann svenska mästerskapen i schack för synskadade.

"Vi måste vara smarta"

En ny statlig myndighet ska driva på jobbet med att göra staten och kommunerna tillgängliga för funktionshindrade.
Uppgiften att övertyga de som jobbar inom offentliga sektorn blir en inte helt lätt uppgift.
- Vi måste vara smarta, säger Carl Älfvåg, generaldirektör för Handisam, myndigheten för handikappolitisk samordning.

Vi måste kunna beskriva nyttan med att göra tillgängligt, och att det är bra att anställa folk med funktionshinder. Det som är bra för funktionshindrade är bra för andra, svarar Carl Älfvåg på frågan om hur Handisam ska motivera folk inom offentliga sektorn att anpassa sin verksamhet för funktionshindrade.

Carl Älfvåg och hans 15 medarbetare är nyligen installerade i ett luftigt kontor, tillgängligt bland annat med talande hissar, i Globenområdet i Stockholm.
Härifrån ska Handisams jurister, arkitekter, byggnadsingenjörer, informatörer och statsvetare med bland annat lagar och förordningars hjälp se till att offentliga lokaler och verksamhet anpassas för funktionshindrade.
Det kan handla om till exempel talande hissar, tydliga skyltar och tillgängliga webbsidor.

Handisam kom till därför att socialministern ansåg att det gick för långsamt med att göra Sverige tillgängligt för funktionshindrade.
Riksdagen beslutade ju år 2000 om en handlingsplan för handikappolitiken där framför allt "enkelt avhjälpta hinder" för funktionshindrade ska vara åtgärdade hos svenska myndigheter senast år 2010.

Carl Älfvåg berättar att Handisam ska fråga myndigheterna om deras handlingsplaner för sitt arbete med tillgänglighet för funktionshindrade.
Svårare blir det att påverka den kommunala sektorn, tror Carl Älfvåg.
- Det blir tufft, säger han. Staten i all ära, men att jobba med kommunerna blir delikat. Man kan inte styra dem på grund av det kommunala självstyret.
- Här får man jobba i samförstånd, fortsätter han.

För mer information om Handisam se www.Handisam.se

Ragnvi Svärd

Bildtext:
Namn: Carl Älfvåg
Sysselsättning: Generaldirektör för Handisam
Utbildning: Jurist
Ålder: 44 år
Bostadsort: Stockholm
Funktionshinder: Inget
Familj: Gift, tre barn
Intressen: Kultur, snickra, idrott

PRESSKLIPP

Arbetslöshet och macula

Nu ska arbetsmarknadsmyndigheterna ta krafttag mot arbetslösheten bland synskadade, antyder Ludvika Tidning och Falu-kuriren den 4 maj.

Katarina Verfå har fått rådet från Arbetsförmedlingen att inte berätta för tänkbara arbetsgivare om sin synskada.
Men enligt Lars Lind på Af Rehab är det inte så konstigt. Har man väl lurat sig in och arbetsgivaren sett att det fungerar får man behålla jobbet menar han. Men Katarina är upprörd i alla fall:
- Jag vill inte ljuga, säger hon.
Så nu är frågan: kommer man längst med gammaldags god moral och strikta regler, eller kommer man längst med smart strategi?

I Karlshamn tror man på regler. Där fick man äntligen bukt med skylteländet på trottoarerna sedan man hotat butiksägarna med vite, berättar Blekinge Läns Tidning den 10 april. Felparkerade cyklar rår man dock inte på.
Konsum i Umeå tror an-
tagligen inte på regler. Affären tycker att Karin Sundbaum ska kontakta kommunen om hon vill ha hjälp att hitta i butiken, enligt Västerbottens Folkblad den 19 april. Själva anser sig Konsum inte ha råd att hjälpa till.
En person som nog definitivt inte tror på regler var den blinde man som enligt Sydsvenskan den 7 april slog en döv man på käften för att han inte svarade på frågan om vad klockan var. Polisen ställer sig frågande, meddelas det.

Den stora nyheten i april måste nog sägas vara Norrbottens-Kurirens rapport den 24 om en ny metod att bromsa utveckling av våt maculadegeneration med hjälp av ett ämne som sprutas in. Helt riskfri är inte metoden - en procent av försökspersonerna har fått sämre syn. Men på Linköpings universitetssjukhus är man inte orolig. - Vi måste väga fördelar mot nackdelar, säger överläkare Anders Kvanta.

Jan Wiklund

LANDET RUNT

"Alla förfasade sig"

SRF Örebro län deltog i personaldagarna för Transam, Länstrafikens beställningscentral den 22-23 mars:
Det är alltid bra att skapa kontakter och få förståelse för olika situationer. Ombudsman Leif Eriksson, Mikael
Karlsson, Kristina Johansson och kanslist Maude Rünell valdes att delta i dessa möten.
Först berättade vi om vår situation som blinda och synsvaga där vi lade fokus på vårt orienteringshandikapp. Sedan visade vi i ett rollspel hur vi upplever olika bemötanden vid beställning av färdtjänst och hur lång väntetiden kan vara i telefon
Därefter fick deltagarna ta på sig ögonbindlar och med käpp ta sig till matsalen, där de fick äta tårta med små plastskedar på små pappersassietter.
Sedan var det dags att leta sig ut och åka en rundtur i minibuss, fortfarande mörklagda. Bussen stannade en bit från porten där de skulle in igen, men med lite hjälp letade de sig in.
Deltagarna tyckte att det var intressant att få en inblick i vår vardag. Pricken över i var att när jag (Kristina) skulle åka hem. Jag fick vänta en timme på färdtjänst. Alla, inklusive chefen, förfasade sig över att det var möjligt. Jag svarade att det är vår vardag att få stå och vänta när alla andra kan åka hem när de vill.
KRISTINA JOHANSSON

LEDAREN

Offentliga Sverige - långt ifrån tillgängligt

Jag har en plan som skall göra hela det offentliga Sverige tillgängligt till år 2010 men man kan snabbt konstatera att vi är långt ifrån halvvägs vad gäller förverkligandet. Den nya handikappolitiska pådrivarmyndigheten Handisam har som sin huvuduppgift att se till att planen för tillgänglighet blir verklighet inom utsatt tid. Det är ett välkommet bidrag men fråntar inte ansvariga politiker sitt ansvar.
Inte heller minskar handikapporganisationernas ansvar för lobbyverksamhet i detta sammanhang.

Tillgänglighet, tänker jag medan jag sammanbitet käppar mig fram mot en konferenslokal någonstans, till ett seminarium om denna tillgänglighetsplan. Jag är försenad genom färdtjänstens försorg. Ledarhunden har jag lämnat hemma, saknar henne när jag försöker ta ut en riktning efter rulltrappan upp. Det är ju ett möte där alla handikapporganisationer deltar.
Träffar slutligen på en vänlig medmänniska som lyckas hitta den angivna konferenssalen. Hör Berit Andnors röst från podiet. Sjunker ner på min plats och får upp anteckningsgrejerna. Tänk om ledsagning var en självklarhet i samband med sådana här möten!

Ett årsmötessvep. Sverigefinska Synskadeförbundet håller årsmöte. Nu när organisationen blivit av med sitt statsbidrag och måste etablera flera nya länsavdelningar och kanske kunna få stöd nästa år, kan man räkna med hjälp från SRF. Man måste naturligtvis diskutera med varje distrikt om en sådan hjälp till exempel förmedling av information till finsktalande synskadade, låna ut möteslokal eller ge utrymme i taltidning eller närradio för annonser.
I det nordiska samarbetet vill man också delta. Under förutsättning av självfinansiering tar jag med frågan till förbundsstyrelsen och övriga norden.
I Sörmland är glädjen är stor för äntligen är alla lokalföreningar samlade till årsmöte, även SRF Katrineholm, som under en längre tid ej deltagit. Ett seminarium om barnhabilitering avslutar mötet. Mycket intressant och det visar sig att det finns många synskadade barn och föräldrar, som inte har någon kontakt med SRF eller syncentral. Börjar man söka upp blir det resultat och kommunerna måste börja reflektera över sitt ansvarstagande.

I Västmanland berättar jag om det etiska programmet, som är en handling till kongressen. Jag nämner också SRF:s valplattform och hur man kan arbeta med den. Eva Nilsson berättar sedan om en resa till Zanzibar där västmanlänningarna stöder synskadeorganisationen och dess kvinnor.

För er som undrar, var skidveckan i Lövåsgården, ett samarrangemang SRF, MIS (Motion och idrott för synskadade) i Göteborg och SRF Fritid, en fantastisk upplevelse. Jag och några andra deltagare återkommer till hösten när säsongen närmar sig och berättar mera. Men först har vi den ljuvliga våren och sommaren i antågande.
TIINA NUMMI-SÖDERGREN
Förbundsordförande

SRF KONGRESSEN 2006

Många förslag till kongressen

47 motioner har kommit in till SRF-kongressen som hålls i oktober 2006. Ämnena varierar allt från en minskad förbundsstyrelse till taktilt kännbara busshållplatsstolpar.

Den som vill läsa motionerna i sin helhet kan göra det på www.srfriks.org eller via hemsidan per telefon 08-441 41 24.
I många styrelser med enbart synskadade ledamöter är blanketter ett problem. Arne Johansson med flera vill att blankettproblemet ses över så att vi synskadade själva kan sköta våra föreningsuppdrag.
Anita Rönnbäck i Piteå vill att medlemsavgiften skall vara 175 kronor. Av dessa skall 75 kronor gå till SRF, 50 till distriktet och 50 till lokalföreningen.
Minska antalet ledamöter i förbundsstyrelsen från nuvarande 13 till 9, menar 4 olika representantskapsmöten.
Minska antalet ledamöter i förbundsstyrelsen till 11, menar SRF Dalarnas styrelse.
Kongressperioden är för kort. Om vi ska ha kongressmål som hela organisationen ska arbeta med måste vi ha längre tid på oss. Återinför därför treårsperioderna menar fem representantskapsmöten.
Förläng kongressperioderna till 4 år, skriver SRF Dalarna.
Catarina Meurling i Gävle yrkar på att SRF tar bort sitt insamlingspostgiro från allt informationsmaterial.
Bevilja inte SRF:s förste vice ordförande Per-Arne Krantz ansvarsfrihet för innevarande mandatperiod, uppmanar distriktsstyrelsen för SRF Uppsala län.

Styrelsen för föreningen Sveriges Ledarhundsförare vill att SRF aktivt ska arbeta för en lag som förhindrar diskriminering av ledarhundsförare.
För att kunna bedriva ett trovärdigt påverkansarbete i kommuner och landsting behövs fler ombudsmän. SRF Dalarna föreslår därför att SRF anställer fler ombudsmän som stationeras ute i landet.
Informationsmaterial ska vara gratis för lokalföreningarna, kräver styrelsen för SRF Kronoberg.
SRF Värmlands län föreslår en översyn av stadgarna med mål att val av revisorer inte är nödvändigt om revisionsbyrå används.

Steve Karlsson i Lidköping tycker att det bör tas fram en speciell busshållplatsstolpe som kännbart skiljer sig från trafikmärkesstolpar.
Styrelsen för Nacka-Värmdö vill att det på syncentralerna alltid ska finnas tillgänglig information om SRF.
Catarina Meurling yrkar att förbundsstyrelsen startar en diskussion inom SRF om attityderna till att leva med en synskada och att lokalföreningarna rekommenderas att låta medlemmar med olika livserfarenheter och synskador informera om detta på föreningens månadsmöten.
Jan Karlsson i Växjö vill att uppsökande verksamhet skall vara ett prioriterat mål under den kommande kongressperioden.
- Sedan 1992 har medlemsantalet oavbrutet sjunkit. Då var vi 17 373 röstberättigade medlemmar och 2005 var antalet 12 869. Det innebär en minskning med i runda tal 25 procent.
- Vi som är synskadade invandrare och använder det arabiska alfabetet har stora svårigheter att ta del av nyheter och mail från våra hemländer. Vi vill att SRF hjälper oss så att program som gör det möjligt för oss att läsa texter och mail på våra hemspråk för våra grupper blir fria hjälpmedel, skriver Farial Mayahi.

Återuppta tidskriften Just nu, kräver SRF Dalarnas representantskap. För att alla ska ha tillgång till information som berör funktionärer och aktiva medlemmar bör Jus Nu ges ut var 14:e dag på tillgängligt media.
Barn och föräldrautskottet inom SRF Stockholms län vill att SRF arbetar för att Skolverket får i uppdrag att ta fram tydligare instruktioner till utbildningsinspektionerna där funktionshindrade barns och elevers förskole- och skolsituation beaktas.
SRF Stockholms och Gotlands län är landets största distrikt med cirka 15 procent av SRF:s medlemmar. I dag får distriktet 6 av de 75 ombuden, cirka 8 procent av ombudsplatserna på kongressen. Distriktet vill att antalet ombud åter ökar till en nivå som säkerställer demokratin inom organisationen.
Monica Granberg i Skåne yrkar att SRF ska verka för att Talboks- och Punktskriftsbiblioteket, TPB, tillhandahåller service som gör det möjligt för gravt synskadade studenter att beställa och förlänga sina lån av kurslitteratur.
Roger Johnsson och Rut Sverrisdottir i Skåne vill att SRF verkar för en tvingande regel om att färdtjänstberättigade som reser med barn inom rimlig beställningstid ska kunna beställa färdtjänst med bilbarnstol för mindre barn.
Sigge Poromaa och Thomas Tillberg skriver: Förslag att privatisera den kommunala äldreomsorgen görs i vårt län Norrbotten. Om detta förverkligas så skulle många av våra åldersstigna medlemmar bli - profit-
objekt - för en del penningstarka personer och man skulle få igen det avskyvärda hjonsystemet, i en modernare version. Vi vill att alla led inom SRF verkar för att privatiseringen av äldreomsorgen stoppas.
Sune Olsson

Bildtext: Öka antalet kongressombud så att demokratin säkerställs, skriver SRF Stockholms och Gotlands län i en motion. Bilden visar ombud från Östergötland kongressen 2004.

Nominerade till förbundsstyrelse och granskningsutskott

Ett fåtal personer är nominerade till förbundsstyrelse och granskningsutskott. Kongressombuden har chansen att lägga fram ytterligare förslag under SRF-kongressen. Så påverka dina distriktsombud om du tycker att namn fattas i denna lista.

I nästa nummer presenterar vi styrelseintervjuer och valberedningens förslag.

Dessa personer sitter i förbundsstyrelsen och är nominerade för omval: Tiina Nummi-Södergren, Kicki Lundmark, Roland Gustafsson, Kidane Ghebreab, Britt Artursson och Dan Berggren.
Nytt nominerat namn är Tord Keskitalo.
Tre personer har avböjt omval: Carina Rick, Per-Arne Krantz och Kaj Nordqvist.

Till granskningsutskottet är nominerade:
Ella Johansson, Lena Höjdevall, Bengt Olin och Gun Larsson. Karl-Gunnar Andersson har avböjt omval.
Sune Olsson

Bildtext: Tord Keskitalo, ordförande i SRF Norrbotten, är nominerad till förbundsstyrelsen.

Det går för långsamt

Det går framåt, men för långsamt var socialminister Berit Andnors budskap på en konferens i Stockholm den 31 mars. Konferensen handlade om arbetet med den nationella handlingsplanen för handikappolitiken.
Det krävs ett aktivare arbete och större ansvarstagande för att målen i planen ska nås till 2010.

Kanslirådet Lars Lindberg redogjorde för regeringens skrivelse till riksdagen om handlingsplanen. Han framhöll bland annat att teknikutvecklingen är positiv för demokratin, men hoten finns då den personliga servicen försvinner. Internationaliseringen och avregleringen kan bli negativt för tillgängligheten. Exempel är framväxten av stormarknader och resandet. Ökade produktivitetskrav i arbetslivet stänger ute allt fler från arbetsmarknaden. Individualiseringen kan leda till minskad solidaritet. Kunnigare medborgare och ökande konsumentkrav kan bli positivt för handikappolitiken.

När det gäller handikappolitiken menar regeringen menar att tillgänglighetsfrågorna uppmärksammas mer inom de sektorsmyndigheter som ansvarar särskilt för genomförandet av handlingsplanen. Handikappolitiken blir en allt mer naturlig del av mänskliga-rättighetsperspektivet. Den stärkta bygglagstiftningen har varit positiv för tillgänglighetsarbetet. Även inom kollektivtrafiken har tillgängligheten ökat, men det går för långsamt och regeringen vill nu ha en kraftsamling för att nå målen för ett tillgängligt resande. Banverket och Vägverket ska ta fram handlingsprogram för detta.
Regeringen vill bland annat att diskriminering undanröjs, att självbestämmandet ökar och att problemen i arbetslivet samt inom utbildningsväsendet utreds. Regeringen kommer även att utvärdera sektorsmyndigheternas ansvar för utvecklingen av handikappolitiken. Ett samordningsansvar läggs på den nya myndigheten för handikappolitik, Handisam.
I en paneldebatt sade flera deltagare att det oftast framhålls en stor överensstämmelse i de handikappolitiska frågorna. I bland kan detta vara hämmande. Det finns till exempel inga större politiska kontroverser inom den nyligen avslutade Diskrimineringskommittén. Skälighetsbedömningen i lagförslaget gäller bara i tillgänglighetsfrågor för människor med funktionshinder. Var ribban läggs, överlåts till domstolarna.

Jan Rocksén, generaldirektör för Specialpedagogiska institutet, framhöll att staten måste ha kvar ett övergripande ansvar för funktionshindrade elever.
I en diskussion om arbetsmarknadsfrågorna framhölls bland annat att allt fler "brister hos individen" sorteras bort från arbetsmarknaden. Arbetslivsinstitutet har regeringens uppdrag att sprida kunskaper för att fler funktionshindrade ska anställas.
En representant från företaget Microsoft talade sade bland annat att Microsofts mål är från patient till kund, en potentiell marknad. Då kan dåliga företag väljas bort.
HSO:s (Handikappförbundens samarbetsorgan) ordförande, Ingemar Färm, efterlyste mätbara mål i handlingsplanen och maktmedel för sektorsmyndigheterna. Staten har abdikerat från sitt ansvar gentemot kommunerna. Andnor höll inte med. Regeringen jobbar långsiktigt med opinionsarbetet. Det är komplexa frågor som kräver tålamod.

Som SRF:are får man nog konstatera, att om synskadades situation ska förbättras måste vi höja temperaturen. Det gör vi i valrörelsen. Vi har en bra valplattform, som du och jag kan förse partikandidaterna med (läs mer om valplattformen i detta nummer).
URBAN FERNQUIST
Verksamhetsledare

Två nya böcker om Louis Braille

Två nya böcker om punktskriftens skapare Louis Braille presenteras den 19 april i SRF-salen i Enskede.

Den ena boken är "Louis Braille: A Touch of Genius" (Ett genis beröring).
- Han var mer komplicerad än vad många tror, säger New York-bon Michael Mellor som i sju år har arbetat med boken.
Den andra boken är skriften "Louis
Braille Skapare av ett skriftsystem" av
Beatrice Christensen Sköld vid TPB, Talboks och punktskriftsbiblioteket.

Nyheten i Michael Mellors praktverk är de 31 brev som aldrig tidigare översatts till engelska. Mellor har, med tillstånd från den blindskola i Paris som Louis Braille gick i, översatt Brailles brev till sina närmaste. Till blindskolan kom Louis Braille som tioåring, 1819. Nio år senare var han lärare i skolan.
- Det är viktigt att belysa att det är omöjlig att förutsäga vad en enda individ kan åstadkomma, säger Michael Mellor om Brailles geniala uppfinning.

A Touch of Genius är inte översatt till svenska. Punktskriftsversionen har utförliga beskrivningar av bokens bilder och illustrationer. TPB förhandlar med förlaget om att få ge ut boken i engelsk fullskrift eftersom den amerikanska punktskriften är förkortad.
"Allt är bra här men det är bara gårdens vindruvor som har mognat. Jag har åtminstone nöjet att njuta av vackra promenader", skriver Braille i ett brev från hembyn Coupvray, cirka 25 km utanför Paris.
Vid 13 års ålder började han förbättra alfabetet i ett av de tidigare skriftspråken för blinda, sonografin. Det tog honom tre år att blir klar med punktskriftssystemet. Braille dog 1852 i tuberkulos.
I sin skrift går Beatrice Christensen Sköld genom blindskriftens historia och ger mängder av fakta om Brailles liv och gärning.
I SRF-salens vimmel av främst TPB-folk träffar jag Stig Becker, ledamot i Punktskriftsnämnden. Han tycker det är intressant att höra om villkoren för människor med funktionshinder i 1800-talets Frankrike.
- De fick inte bestämma över sina liv, säger Stig Becker.
Gunilla Stenberg Stuckey, tidigare rektor på före detta Tomtebodaskolans resurscenter, och Ken Stuckey, pensionerad forskningsbibliotekarie vid en skola för blinda i USA, har lämnat synpunkter på Mellors manus.
- Det är den mest informativa bok vi har läst om Braille, säger Gunilla Stenberg Stuckey.
Till boken har de även bidragit med frimärken från deras unika samling med frimärken om synskadades liv.

Lyssna på majnumret av SRF:s Reportagetidning Panorama där Michael Mellor intervjuas.
ÅSA NILSSON

Bildtext: Michael Mellor med sin bok A Touch of Genius som finns i svartskrift och i förkortad punktskrift. Den kan köpas via www.npb.org Beatrice Christensen Skölds skrift Louis Braille Skapare av ett skriftsystem finns i punkt, Daisy och i svartskrift. Den är gratis och beställs från Talboks- och punktskriftsbiblioteket. Se vidare www.tpb.org

Med ledarhunden vågar jag nästan allt

Tack vare sina ledarhundar kan Daniela
Velarde, Rut Ekström och andra ledarhundsförare göra saker som de tidigare drömt om. Samtidigt får de en mycket god vän, berättar de för Perspektiv.

Min labradortjej ledarhunden Sassa är nog det bästa som hänt mig i hela livet, säger 22-åriga Daniela Velarde. Sassa tyr sig till mig, är alltid trogen och med henne vid min sida vågar jag åka tunnelbana.

Tanken att skaffa ledarhund hade malt i bakhuvudet på Daniela i några år. I oktober 2005 ansökte hon genom syncentralen om ledarhund, i januari i år var hon på en informationskurs och i mars klev Sassa in och förändrade hennes liv. Slut var de långa, sköna söndagsmorgnarna i sängen, men i stället har hon fått ett oberoende som hon tidigare inte ens vågat tro vara möjligt.
- Visst hade andra synskadade berättat om fördelen med att ha ledarhund, säger hon. Men fram till i höstas kändes det som det inte riktigt var min grej. Jag hittar ganska bra och går sällan vilse, men åka tunnelbana gjorde jag inte själv, inte förrän nu. Den som aldrig haft ledarhund kan inte riktigt förstå hur härligt det känns att kunna gå ut när man själv vill och nästan gå vart man vill.
- Det är jag som måste hitta vägen. Sassa tar mig förbi hinder som omkullvälta cyklar, stolpar, markerar kanter och visar mig till trappor. När vi ska gå över gatan är det jag som säger till när vi kan gå över, och Sassa ser till att vi kommer snabbt och smidigt över gatan.
- Jag hade fasat för att vi skulle gå fel och att jag skulle tappa orienteringen, minns Daniela. Men det har inte hänt en enda gång. Vi kommer att gå vilse i framtiden, det vet jag, men det gör nästan ingenting, för nu vågar jag be om hjälp. Nu vågar jag nästan vad som helst!

Berätta lite om kursen då du fick din ledarhund!
- Den var intensiv! Träning och kurs nästan dygnet runt i ett par veckor. Sedan följde en instruktör med oss till Bromma för att lära mig och Sassa att fungera bra tillsammans på hemmaplan. När instruktören åkt hem och jag stod ensam på rastplatsen där Sassa var lös och jag ropade på henne. Då kom hon som ett spjut, det var stort!

Rut Ekström är med sina 77 år en av landets äldsta ledarhundsförare. Hon bor i Haverdal, en liten ort mellan Falkenberg och Halmstad. Eftersom Ruts man Hugo är allergisk mot många hundar har hon fått en storpudel som ledarhund. Storpudel rekommenderas till ledarhundsförare som är allergiska eller har allergiska personer i sin direkta närhet.
- Massimo är den bästa hund jag vet, säger Rut. Utan honom och de timslånga promenader vi gör tillsammans skulle jag "gummat till mig" för länge sedan. Jag har med mig honom överallt utom till gympan, för där får jag hjälp från en ledsagare.
- Jag har alltid tyckt om att gå fort, och med Massimo vid min sida gäller inga hastighetsbegränsningar. Men vi gör också långa pauser då jag släpper honom lös. Då vill han vara en vanlig hund och som jag brukar säga läsa Tassebladet, Nosblaskan eller vad det heter..

Finns det någon nackdel med att ha ledarhund?
- Vi måste städa mer än andra. Dels för att min man är allergisk, och dels för att hundpälsen drar in så mycket grus och smuts. Men vad gör det jämfört med allt positivt hunden ger mig!

Ett antal ledarhundsförare svarade på frågan vad som är bäst respektive sämst med att ha ledarhund. Här följer några av deras svar.
- Det bästa är friheten, självständigheten och rörligheten, säger Anna-Lena Johansson. Att gå till och från jobbet när det passar mig, inte när färdtjänsten råkar vara beställd.
- Det bästa är friheten, tryggheten och en himla go` kompis som alltid är lojal, säger Anneli Sedin.
- Hunden är en trevlig kompis, som ser till att man både snabbt och säkert kommer dit man ska. Dessutom underhåller den fysiska konditionen, säger Ingemar Lundkvist.
- Det finns bara fördelar med att ha ledarhund. Jag kommer ut och kan motionera när jag har tid, säger Mats Lindeberg.
- Bäst är att kunna vara oberoende, säger Helena Byström.
- Det sämsta är de människor med egen hund som tycker att man ska hälsa på deras hund när ens egen är i arbete trots att man upplyser om att det är ett olämpligt tillfälle, säger Christina J Bolin.
- Det sämsta är att i bland inte vara välkommen till exempel restauranger och småaffärer, säger Susanne Lundberg.
- Det värsta är att hunden inte blir lika gammal som jag. Det är fruktansvärt att se sin hund bli gammal och sedan ta farväl av den, säger Karin Hjalmarsson.
SUNE OLSSON

Bildtexter: - Den som aldrig har haft ledarhund kan aldrig förstå hur härligt det känns att kunna gå ut när man själv vill och gå nästan vart man vill, säger Daniela Velarde här med sin ledarhund Sassa.

Rut Ekström tar gärna timslånga promenader med sin ledarhund Massimo.

Om du vill skaffa ledarhund

Under många år har kön och därmed också väntan på att få dispositionsrätt till en ledarhund varit mycket lång. Men i dag är väntetiden kort. Den som anmäler intresse att skaffa ledarhund går en informationskurs. Först därefter avgör han/hon om ledarhund känns rätt. Ta kontakt med din syncentral om du vill skaffa ansökningsblanketter.

Bengt Lindqvist ratar lugn pensionärstillvaro

Nej, jag kan inte slå mig till ro. Det går inte, svarar den aktive pensionären Bengt Lindqvist på frågan om han nu när han fyller 70 år kommer att äntligen njuta av sin pensionärstillvaro.
Å andra sidan är svaret väntat, den före detta SRF-ordföranden, socialministern och FN-rapportören var svår att få tag i för att boka en intervju för att höra vad han numera sysslar med.

Att Bengt Lindqvist har svårt att slå sig till ro märks inte alls. inte på ytan i alla fall, när man väl träffar honom. Det känns som om han har all tid i världen att prata, även om det bara är en timme innan taxin kommer. Och det är en vältalig och engagerad person som man gärna lyssnar på.
Vi sitter på en bänk i den första varma vårsolen utanför Hjälmedelscentralen på Långbro sjukhus i Stockholm. Han har nyss i egenskap av ordförande för Hjälpmedelsinstitutet, HI, inlett en konferens om lekplatser för funktionshindrade barn.
Bengt försäkrar att han det lugnare numera.
- Jag reser inte utomlands så ofta nuförtiden, fortsätter han. Jag och min fru Gun bor sedan drygt två år ett hus invid havet, och jag är ofta där. Jag tycker om att hålla på med trädgårdsarbete.

Men nog verkar han ha många järn i elden. Förutom ordförande i HI är han även ordförande i forskningsinstitutet Harec i Lund och ordförande i Handikapphistoriska föreningen. Dessutom är han projektledare för ett internationellt projekt om mänskliga rättigheter för funktionshindrade. Projektet drivs från Canada, och stöds bland annat av den svenska biståndsmyndigheten Sida.
- Syftet är att bygga upp en global standard för övervakning av funktionshindrades rättigheter, förklarar han. Det kan till exempel handla om att i länderna göra levnadsnivåundersökningar hos funktionshindrade.

Då måste du väl ändå resa en del?
- Nej, jag reser litet. Jag kan delta aktivt genom datorn, och det gör jag en och en halv dag i veckan. Men det är mycket att läsa.

Vad engagerar dig mest av de olika uppdragen du har?
- Det är svårt att säga, alla har sina intressanta moment. I förrgår var jag hos handikapphistoriska föreningen och vi talade bland annat om att funktionshindrades historia inte är synlig. Vi är bortglömda. Vi hade intressanta diskussioner med folk från olika museer.

Vad är du mest nöjd med under den tid du har verkat?
- Moderniseringen av SRF under -60-70-talen. Att SRF genomförde treplansorganisationen och fick en intressepolitisk inriktning. Vidare att synsvaga kunde bli medlemmar, svarar Bengt som under denna tid var ordförande för SRF.
Mindre nöjd är Bengt med sin tid som socialminister, som han var under åren 1985-1991.
- Jag försummade min basorganisation, berättar han. Det blir svårigheter i arbetet när man inte är förankrad i partiet. Jag ryktes in det politiska arbetet.
- Jag har gett råd till riksdagsledamoten Kaj Nordquist att gå in i partiföreningen och att arbeta inifrån.

Numera är han inte längre politiskt aktiv men många kommer ihåg honom fortfarande.
- Jag är förvånad. När jag till exempel är ute och handlar kommer folk fram och pratar om mig, de minns mig. Och ändå är det så länge sedan, 15 år sedan.
Bengt har inget uppdrag i sin SRF-förening, SRF Södertörn. Hans visioner verkar snarare röra sig på det övergripande planet, samhället i stort. Besvikelsen är stor på hur det ser ut i samhället för synskadade i dag, service har skurits ned.
- Tänk att det blev så här, av det vi hade byggt upp. Jag önskar att SRF:s intressepolitik blir mer konfrontativ, fortsätter han och önskar mer samarbete mellan handikapporganisationerna för att göra organisationerna starkare.
Han svarar naturligtvis ja på frågan om han vill att SRF åter ska träda in i HSO, handikapporganisationernas samarbetsorgan.
Bengts röst hörs fortfarande i media. Nu senast i en debattartikel i Aftonbladet där han tillsamman med Krister Inde, vd för Synkliniken kritiserade det bristande stödet till synskadade barn i skolan. I förra Perspektiv påstår Specialpedagogiska institutets generaldirektör Jan Rocksén att institutets pedagoger får och bör ta kontakt med synskadade barn i skolan för att ge dem träning.
Bengt ruskar på huvudet och säger att det inte stämmer. Läs vidare Bengts debattsvar i detta nummer under rubriken SRF förvånar.

Men nu börjar det bli dags för den taxi som ska ta Bengt till nya uppdrag, och han småpratar om att kanske återigen samla ihop ett musikband där han kan spela trummor.
Då kommer en man fram till Bengt, det är en journalist från en tidning för föräldrar som har funktionshindrade barn, och han vill ställa några frågor.
Bengt svänger snabbt över till området lekplatser för funktionshindrade barn.
Ord som handikappolitik och barnkonvention, tränger igenom den milda vårluften. Ord som förs fram vänligt men bestämt, och förhoppningsvis når en större skara läsare.
RAGNVI SVÄRD

Bildtexter:
Namn: Bengt Lindqvist
Ålder: 70 år
Bor: Oxnö, söder om Nynäshamn
Sysselsättning: Ordförande i Handikapphistoriska föreningen, Hjälpmedelsinstitutet och Harec i Lund. Projektledare i ett internationellt projekt om mänskliga rättigheter.
SRF-förening: SRF Södertörn
Familj: Gift med Gun, två barn, fyra barnbarn
Intressen: Spela trummor, politik, läsa böcker, trädgårdsarbete

Bengts röst hörs fortfarande i media. Här intervjuas han av en journalist.

Fegt förslag om ledsagning

Den transportpolitiska propositionen, som vi har väntat länge på och sett fram emot lades till riksdagen den 22 mars. Tyvärr innehåller den inte något revolutionerande för vår del även om den har en del positiva förslag.

Förslagen när det gäller färdtjänst är i korthet följande:
Det ska införas en bestämmelse om att den färdtjänst som anordnas ska vara av god kvalitet. Samma typ av bestämmelse finns i dag i bland annat Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen. Eftersom man inte definierar vad som är god kvalitet blir bestämmelsen svår att använda.

Barns ansökningar
Om sökanden är under 18 år ska prövningen av en ansökning om tillstånd till färdtjänst, när det gäller dennes svårigheter att förflytta sig, göras i förhållande till sådana svårigheter för barn i motsvarande ålder utan funktionshinder. Motsvarande ska gälla ansökningar om tillstånd till riksfärdtjänst.
Detta är mycket positivt. På flera håll i landet har man ifrågasatt om barn över huvudtaget har rätt till färdtjänst.

Ledsagare
Många gravt synskadade har haft svårt att få rätt till ledsagare vid färdtjänst eftersom det sägs att man har rätt till ledsagare under resan. Det har på flera håll tolkats så att man ska behöva hjälp under själva bilresan.
Färdtjänstutredningen föreslog i stället att bestämmelsen om ledsagare skulle ändras till "i samband med resan".
Om detta säger regeringen bara att: "Ledsagning är en viktig service för många färdtjänstberättigade som i vissa fall kan vara avgörande för om en resa kan företas. Utredningens förslag är av sådan karaktär att ytterligare överväganden krävs innan slutlig ställning kan tas till frågan om ledsagare."
För min del tycker jag det ställningstagandet är fegt.

Föreskrifter och villkor
Resor som kan anses vara väsentliga för en tillståndshavare får begränsas endast om det finns synnerliga skäl. Av detta framgår inte helt klart om det ska bli lättare att få fler resor. Vi får väl se vad praxis blir om detta träder i kraft.
Det har ibland ifrågasatts om man har rätt att förena ett tillstånd med villkor i gynnande riktning för den färdtjänstberättigade.
Regeringen vill utreda detta vidare.

Tillgänglig kollektivtrafik
Regeringen vill bland annat ha en nationell kraftsamling för att nå målet om att kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för funktionshindrade senast 2010.
Infrastruktur som stationer, bussterminaler och hållplatser samt fordon, trafik och övrig service ska vara användbara för alla och av hög kvalitet.
Vägverket och Banverket ska få i uppdrag att gemensamt leda och organisera arbetet med tillgänglighet för funktionshindrade.
Det står också att Banverket bör ansvara för att ett tillfredsställande system för ledsagning byggs upp. Detta senare är mycket viktigt för oss men det finns inga pengar för att bygga upp ett sådant system. Inte heller finns det något förslag att genom lagstiftning göra det till en skyldighet för trafikföretagen att tillhandahålla ledsagning.
Jag har svårt att se att denna proposition skulle förbättra våra möjligheter att resa något nämnvärt. Framförallt har jag svårt att se att kollektivtrafiken i sin helhet skulle kunna bli tillgänglig till år 2010, ett mål som ju faktiskt är fastlagt i den nationella handlingsplanen från patient till medborgare.
LEIF JEPPSSON

Finsk skaparvecka gav mersmak

I mars åkte vi, nio medlemmar från SKKF, Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening, till Arlainstitutet utanför Helsingfors. Vi skulle under en vecka utbildas i olika hantverkstekniker.

Efter information av Krista Hanski, utbildningschef, och genomgång av verkstäderna var vi alla entusiastiska att sätta i gång och få prova på olika material och tekniker. De tre materialområdena var trä, rotting och textil. De tre träkonstnärerna valde virke med Oili som är den kvinnliga träläraren. Deltagarna i rotting, en man och två kvinnor, kom också fort i gång med sitt skapande med läraren Martin. De hann förfärdiga flera fantastiska brickor och korgar. Inom textil arbetade två kvinnor som började med sidenmåleri i olika tekniker.

Under veckan provade vi också torrtovning, trasvirkning och pärlvävning. Torrtovning är som att "måla med ull". Vid trasvirkning används en lång virknål med ett "öga" som det grova materialet går genom. Man fyller en gles botten med en speciell teknik och kan skapa motiv fritt eller efter mönster. Vi fick också lära oss göra blommor av papperssnören, faktiskt riktigt kul.
Vi provade också på den nu i Finland så populära "harpstickningen". En förmiddag besökte vi liris, service- och verksamhetscentret för synskadade. Det är ett fantastiskt hus som rymmer allt som är bra för synskadade: barn- och vuxenrehabilitering, hjälpmedel, dagverksamhet, utbildningar, kontor, keramikverkstad med mera.
Vi har kompendier om teknikerna och materialen för intresserade medlemmar. Alla hoppas att kunna göra fler kurser med Arlainstitutet. Veckan gav verkligen mersmak.
MARGARETA SÖDERLUND
SKKF

Bildtext: På den övre bilden flätar Anna-Greta Sandqvist en korg medan Sven-Erik Pihlström blöter materialet. På den nedre bilden skulpterar Knud Erik Johansen ett hjärta som ska bli en klocka.

Arlainstitutet

Arlainstitutet är ett yrkesutbildnings- och utvecklingscenter i Helsingfors för synskadade och dövblinda. Institutet är statligt och erbjuder bland annat yrkesrehabilitering, yrkesutbildning och experttjänster till exempel anpassning av studiematerial och utbildning för personer som arbetar med synskadade.

SRF:S VALPLATTFORM

Du som politiker kan göra skillnad

SRF:s valplattform nedan tar upp krav på tillgänglighet, krav på arbete och ekonomi, krav på hälsa och syntolkning med mera.
Plattformen kan presenteras för de politiker du vill påverka inför valet i höst.

Alla ska vara med! Så enkelt och självklart, men det tycks ändå så svårt. Att vara synskadad i Sverige idag innebär att hindras från sådant som många tar för givet. Att ta en promenad. Att resa tryggt och säkert till bästa vännen. Att veta vad brevbäraren har med sig. Att kunna skilja saltgurkan från de inlagda rödbetorna i matbutiken. Att ha ett arbete att gå till. Många är de områden där vi synskadade lämnas utanför och inte ges möjlighet att delta i samhället tillsammans med andra. I bland handlar det om ren diskriminering.

Ord har verkligen inte saknats för hur vi ska komma tillrätta med utanförskapet och nå delaktighet i samhället. Så många har sagt så mycket bra - och så många gånger. Planer och välformulerade dokument finns. Nu måste något göras också. Din röst och Ditt engagemang som kommun-, landstings- eller rikspolitiker gör skillnad!

Du behöver inte veta mer än det här. Ofta sägs att mer kunskap behövs för att vi ska kunna förändra samhället. Fakta om synskadades villkor visar att det redan är hög tid!

Visste du att bara 8 procent av synskadade kvinnor i yrkesverksam ålder och 18 procent av männen har ett heltidsarbete, synskadade har sämre hälsa och äter mer mediciner än övriga befolkningen, 34 procent av gruppen synskadade är sjukskrivna, 40 procent av synskadade känner oro inför framtiden, 44 procent av de yngre och 77 procent av de äldre har en årsinkomst under 160 000 kronor, många synskadade tvingas lita till anhöriga för att klara de vardagliga sysslorna,
synskadade kvinnor har svårare än männen att få rehabilitering, hjälpmedel samt stöd och service.

Med dessa fakta i bagaget finns det mycket Du kan göra!
Du kan vara med och stoppa diskrimineringen och bygga ett Sverige där ord som "mångfald" och "delaktighet" äntligen blir verklighet. Då kanske vi ses i fullmäktigesalen - som kollegor - för att vi har fått samma möjlighet att läsa handlingarna och bli aktiva i politiken. Eller möts vi som arbetskamrater när kunskap och kompetens, och inte funktionshindret, blir avgörande i arbetslivet.

En utredning har lagt förslag till lagstiftning som förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Ett viktigt steg på vägen mot ett samhälle för alla.

Är Du beredd att ta det?

Du kan se till att vi träffas på skogspromenaden. Timmarna med radiosporten är spännande, men det ger dålig motion.

För synskadade är det ofta svårt att hålla sig i form. Brist på ledsagning gör att vi inte kommer ut på promenaden, cykelturen eller till simhallen. Vi betalar ett högt pris för livet i stillhet. Många synskadade har dålig hälsa. Nedrustning av olika stödinsatser ökar ohälsan hos oss.

Vill Du förbättra möjligheten att få ledsagare och annan personlig service och därmed göra något åt denna "glömda" ohälsa?

Du kan öppna arbetslivet. Medan våra vänner går på jobbintervjuer och får frågor om allt de kan, så får vi svara på vad vi inte klarar av.

Alla är överens om att jobben är valets viktigaste fråga. Vi instämmer gärna. Bland synskadade är arbetslösheten mångdubbelt större än i övriga befolkningen, oavsett konjunktur. Diskriminering och otillräckligt stöd på arbetsplatserna gör att arbetslivet är stängt för många synskadade. För att öppna arbetslivet för oss krävs en tydlig lagstiftning mot diskriminering, satsningar på utbildning och yrkesvägledning, hjälpmedel och personligt stöd på arbetsplatsen.

Räknar Du in oss synskadade, när Du talar om nödvändigheten att bekämpa arbetslösheten?

Du kan göra vår resa trygg och säker
Låt arbetsresan bli en stund av lugn och avkoppling, predikar må-bra-konsulterna.
Vi är nyfikna på hur det känns!

Att färdas som synskadad kräver starka nerver, uppmärksamhet - och tur. Nedskärningar i färdtjänsten gör både avresetiden, rutten och sluttiden till ett lotteri. Ledsagning ges inte självklart mellan tåg och buss från olika trafikföretag. Hållplatsutrop fungerar - ibland. Och i "gör-det-själv-samhället" är det inte ens säkert att vi lyckas boka biljett!

Ett tryggt resande för oss handlar om tillgång till personlig service, information som vi kan ta del av och en färdtjänst som det går att lita på.

Vill Du se till att vi slipper ängslan och de eviga funderingarna: När kommer färdtjänsten? Hinner vi fram i tid för att hämta på dagis? Vilken hållplats stannar vi vid? Får jag hjälp när jag måste byta från tåg till buss?

Du kan se till att vi slipper be mamma läsa breven från den käraste
I tidningar och TV får stressade nutidsmänniskor ständigt råd om hur de ska lägga "livspusslet" och få tillvaron att fungera. Få har hittills velat vara med och lägga "vardagspusslet" för oss synskadade. Du kanske vill?
Många synskadade är helt beroende av anhöriga i vardagen. Det handlar om allt från att läsa posten, handla, sortera tvätt, putsa fönster, göra bankärenden. Eftersom de flesta kommuner inte anser att synskadade ingår i personkretsen för LSS har vi ingen självklar rätt till ledsagning eller personlig service.

Tycker Du det ska vara ett ansvar för anhöriga att få vardagen att fungera för synskadade, eller vill Du arbeta för att ledsagning och personlig service blir en rättighet för oss?

Du kan göra vår ekonomi lite tryggare
När arbetslivet är så stängt för synskadade, när många av oss har dålig hälsa och därför är sjukskrivna - då blir socialförsäkringarna viktiga. Det innebär att kunna ha en ekonomisk trygghet idag, och att så småningom få en ålderspension som det går att leva på. Bland synskadade finns många med låga inkomster, som skulle drabbas hårt av försämringar i socialförsäkringarna. Många synskadade känner oro inför framtiden.

Är Du beredd att minska oron genom att arbeta för trygga villkor för sjuka och arbetslösa?

Ditt val som politisk företrädare är viktigt - för oss

Om handikappfrågorna är vi överens, brukar det ofta sägas i politiska diskussioner. Sedan blir det tyst. Det är som om vår vilja att kunna vara med i samhällslivet, arbeta, ha en god hälsa, få vardagen att fungera, kunna vara aktiva med våra barn, ha ekonomisk trygghet inte riktigt handlar om politik. Det är naturligtvis fel.

För oss gäller valet just det som brukar stå i centrum för politisk debatt. Delaktighet. Arbete. Trygghet. Hälsa. Men det är också Ditt val. Du kan bestämma ifall det ska vara tyst om synskadades villkor i valet, och efter valet. Din röst och din prioritering är viktig För oss.

UTIFRÅN

Kycklingfarmare - ett yrke för synskadade i Eritrea

Den 13 februari åkte vi, två personer från SRF Kronoberg, på en uppföljningsresa till Eritrea. När vi landade i Asmara, huvudstad i Eritrea, var det 16 grader varmt. Vi möttes av vår systerorganisation och välkomnades med varsin stor blomsterbukett som var mycket vacker.

Efter en god natts sömn på hotellet och frukost, hämtades vi till den eritreanska blindorganisationen ERNAB:s kontor (Eritrean National Association of Blind). Kontoret ligger i Asmara. Där träffade vi anställda, styrelsen och kvinnokommitténs styrelse. Vi diskuterade vad som hänt under år 2005, och fick veta att några kvinnor hade varit på seminarier för att få mer kunskap i ledarskap.
ERNAB:s revisor kom också på besök och vi fick en genomgång av budgeten för 2005. Enligt vad som hade planerats hade man uppfyllt nästan allt. Men man hade fått en liten summa över som överförs till år 2006.
På eftermiddagen besökte vi en kycklingfarm på landet. För att kunna bygga farmen hade man fått medel från en del länder samt från staten. Man hade cirka 200 kycklingar. Farmen är ett utbildningscenter för synskadade för att de så småningom ska kunna starta egna farmer.
Vi besökte även en kvinna som lyckats med att bli självförsörjande på sin kycklingfarm. Hon hade 300 kycklingar. Nu får vi bara hoppas att de inte drabbas av fågelsjukan. Då är allt deras arbete förgäves.

Vi besökte även ERNAB:s datautbildning för synskadade. I dag har man tre datorer med tal som det enda hjälpmedlet. Tyvärr var en av datorerna ur funktion på grund av att ingen hade kunskap om hur man lagade datorer eller kunskap om hur hjälpmedlen fungerar med inställningar.
Vi förde en diskussion med ERNAB om det fortsatta arbetet och om hur vi i Kronoberg kan vara till hjälp även efter projektet har avslutats. ERNAB önskar fortsatt kontakt och samarbete även i fortsättningen.

ERNAB har även ett liknande projekt med Norge. Vi har tagit kontakt med Norge för att diskutera ifall vi på något sätt kan stötta varandra i arbetet. Norge är positivt till ett sådant arbete. Vi kommer att få mer information om vad deras projekt går ut på.

Asta Karlsson

Bildtext: En synskadad kvinna som har blivit självförsörjande genom sin kycklingfarm.

Kvinnor på gång i Tanzania

I mars besökte jag tre av våra samarbetsprojekt i Tanzania. Nedan följer en kort rapport från två kvinnoprojekt där.

Först gick turen till ögruppen Zanzibar, som är en del av Tanzania. Där stöder SRF Västmanland blindorganisationen på Zanzibar, National Federation of the blind, ZANAB. Jag träffade bland annat kvinnorna i föreningen. De har, förutom vårt stöd till punktskrifts - och hantverkskurser, fått bidrag för att kunna tillverka och sälja olika föremål. Vi försökte genomföra mötet utan den manliga tolken för så fort en man finns i rummet uppstår hämningar. Vi lyckades presentera oss för varandra och jag uppmuntrade tjejerna att ta för sig mer i Zanab, och att titta på sin motsvarighet på fastlandet, Tanzania, Tanzania League of the blind, TLB, som har en kvinnlig ordförande.
På fastlandet besökte Ulla Vånsjö, SRF Östergötland, jag och vår ledsagare TLB. I den lilla staden Bagamoyo träffade vi TLB:s lokala kvinnoavdelning som har fått pengar via en fond för utveckling på bynivå. Tack vare den hade de kunnat starta tillverkning av pallar och sängmattor som de sålde. De hade också skaffat sig en e-postadress.

Mer information om projekten kommer i Perspektiv och finns även på www.srfriks.org

Eva Nilsson

Bildtext: Kvinnorna i Bagamoyo visar en pall som de har tillverkat för Eva Nilsson.
Foto: Helena Kuhn

Populär kurs

I Helsingborg har en kurs i Mental träning och personlig utveckling pågått under två terminer. Bengt Ahlfors är kursledare och Eleonora Ahlfors håller i programmet. Deltagarantalet har varit 11 nästan varje gång. Kursen äger rum en gång i veckan på kvällstid för synskadade i yrkesverksam ålder (30-50 år) och begränsades till 10 personer i ett första skede. Dock har kursen gått över förväntan bra.

Stämningen har varit god. Vi har skrattat och varit allvarliga. Varje gång har träffen haft ett ämne att diskutera. Det har varit viktigt att få uttrycka tankar och känslor samt lära sig att tänka positivt om sig själv och andra. Samtliga deltagare känner att de blir respekterade.
Den mentala träningen har också gett skön avkoppling från stress och jäkt. Samvaron i en mindre grupp har gjort att tystlåtna deltagare vågat träda fram och säga sin mening, vilket alla sett som ett stort framsteg. Eleonora är mycket duktig på att se till att alla får yttra sig. Hon delar ut övningar till alla efter vars och ens behov och möjligheter att klara av dem. Gruppen ger varandra råd och förslag på olika lösningar när det egna handikappet upplevs som ett hinder Vi stöttar varandra inför nya utmaningar. Självförtroendet har ökat och deltagarna har fått en identitet, som synskadade i Helsingborg och man känner sig inte ensam längre.

Kursen har varit mycket innehållsrik och givande. Samtliga deltagare anser att kursen har varit bra och längtar till nästa kurstillfälle. Kursdeltagarnas positiva personliga utveckling har skapat ringar på vattnet inom föreningen och detta har gjort att önskemål om en kurs i Mental träning och personlig utveckling för medlemmar över 50 år har framförts.

Monika Bernhardsson

DEBATT

- SRF förvånar

Bengt Lindqvist förvånade sig över SRF:s hållning till försämringen av stödet till synskadade elever. Det skriver han i denna tredje debattartikel om stödet till synskadade barn i skolan. Debatten startades i Aftonbladet där Bengt Lindqvist och Krister Inde, vd för Synkliniken, hävdade att synskadade barn inte lär sig punktskrift ordentligt i skolan på grund av pedagogerna från Specialpedagogiska institutet, SI, inte längre får stödja barnen i skolan.
Pedagogerna ska visst söka upp barnen i skolan, invände Jan Rocksén, generaldirektör för SI i förra numret av Perspektiv. Vidare sade Carina Rick i SRF:s skolnätverk bland annat att dialogen bör föras med SIT och inte med Aftonbladet. Bengt Lindqvist fortsätter här debatten:

Under de senaste månaderna har en debatt pågått om brister i stödet till synskadade elever i den vanliga skolan. Det är en debatt som egentligen borde ha förts för länge sedan i samband med att stödet till elever med olika funktionsnedsättningar år 2001 samlades i en ny organisation - Specialpedagogiska Institutet. I den nya organisationen fanns inslag som enligt min mening kraftigt försämrade stödet till synskadade elever i den vanliga skolan. Det gällde både kompetensfrågor och kontaktvägarna för att få det stöd eleven behöver. Jag höll på med andra saker på den tiden, men jag minns att jag förvånade mig över att SRF verkade acceptera dessa nyordningar.

Genom Krister Indes initiativ fick vi nu i alla fall i gång diskussionen kring dessa frågor. Om det nu har med vår artikel att göra eller inte, spelar ingen roll, men uppenbarligen är en hel del på gång för att rätta till galenskaperna. Det är utmärkt.
Jag vill ändå göra några markeringar för att understryka frågans tyngd och allvar. Vi har lång erfarenhet av att det går att inkludera synskadade barn i vanliga skolor. En absolut förutsättning är att lärare, elever och föräldrar får specialiststöd som bygger på verklig kunskap om vad som krävs. Det gäller också stöd som böcker och annat material. Självfallet måste barnen också ha möjlighet att lära sig ett fungerande läs- och skrivspråk.
Vi är säkert överens om detta men då måste också synskadade elever ha tillgång till kunniga rådgivare som måste kunna arbeta utan byråkratiska hinder. Ja, Jan Rocksén, det är verkligen nödvändigt att utbildningen av synpedagoger, eller vad vi vill kalla dem, återuppstår. Att utbildningen lagts ner är ett exempel på hur man från centralt håll bortser från integrationens krav.

Slutligen, Carina Rick, ditt förslag om en utvärdering av hur synskadade elever har det är utmärkt. Men, Carina, sedan när blev ni så rädda för offentliga debatter inom SRF? Rätt ofta är det först med lite opinionstryck vi kan få önskade förändringar till stånd.
Bengt Lindqvist

FRÅGOR & SVAR OM JOBB

Personligt biträde och arbetslitteratur

Den här gången tar vi i Arbetsmarknadsprogrammet upp frågor som vi har fått om personligt biträde och arbetslitteratur.

Hur fungerar bidraget för stöd till personligt biträde?
Syftet med stöd till personligt biträde är att underlätta för personer med funktionshinder att kunna få och behålla ett arbete samt kunna delta i arbetsmarknadspolitiska program eller i skolans praktiska arbetslivsorientering. Stödet ska kompensera arbetsgivarens merkostnader för personalresurser för stöd i arbetet för den person som har ett funktionshinder. Det ekonomiska stödet kan också lämnas till annan som har kostnader för ett personligt biträde.

Vem kan få stödet, hur stort är det och hur gör man för att få stöd?
De som kan få stöd är arbetsgivare som har funktionshindrade anställda samt företagare eller en fri yrkesutövare som har funktionshinder. Stöd kan också ges till arbetsgivare som tar emot en funktionshindrad ungdom för praktik. Om någon annan än arbetsgivaren har utgifter för personligt biträde i samband med arbete, praktisk arbetslivsorientering eller arbetspraktik kan stödet ges till den som har utgiften.
Stöd till personligt biträde är högst 50 000 kronor per år. Till företagare med funktionshinder som medför stora kommunikationssvårigheter är stödet högst 100 000 kronor per år.
Underlag som styrker behovet av personligt biträde ska lämnas till Arbetsförmedlingen. Innan beslut fattas ska berörd lokal arbetstagarorganisation yttra sig. Arbetsförmedlingen beslutar om stödets storlek och tidsperiod. Stödet betalas ut av AMS Administrativa enhet, Programekonomi efter rekvisition på särskild blankett.

Hur ska jag få del av litteratur jag behöver i mitt jobb?
Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. tillhandahåller, eller bekostar anpassning av facklitteratur du som synskadade behöver i arbetslivet.
Som låntagare av arbetslitteratur från TPB får du låna böcker direkt från TPB-katalogen, lånen hemskickade inom 14 dagar och sex månaders lånetid. Läs mer om regler och ansökan på www.tpb.se

Det finns numera stora möjligheter att få bidrag från försäkringskassan för anpassning av facklitteratur. En försäkrad som arbetar kan få bidrag till översättning av facklitteratur till Daisy, e-text eller punktskrift. Förutsättningen är att den nya kunskapen behövs för att personen ska kunna utföra sitt arbete och kunna följa den utveckling som normalt sker inom sitt arbetsområde. Både anställda och egenföretagare kan ansöka om bidrag från försäkringskassan.
Synskadade vars arbetsgivare har lönebidrag för anställningen kan få bidrag från arbetsförmedlingen för att få facklitteratur på sitt läsmedium för kompetensutveckling i arbetet eller för utbildning på arbetsplatsen.
Detta gäller också för synskadade som tar del av arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning inom ett arbetsmarknadspolitiskt program.
Eftersom det är få ansökningar om att få facklitteratur anpassat för synskadade saknar handläggarna i regel kunskap och rutiner för hur frågorna ska hanteras. Därför kan tolkningen variera mellan olika handläggare.

SRF ger råd och stöd. Vi vill komma i kontakt med framför allt er som får ett negativt beslut från försäkringskassa, eller arbetsförmedling. Kontakta Björne Karlsson eller Stig Eriksson, tel 08-39 90 00, e-post bjorne.karlsson@srfriks.org eller
stig.eriksson@srfriks.org
För mer information se www.srfriks.org/arbetsmarknad.

INSÄNT

Flytt av kansli i Västerbotten ifrågasätts

Hur och var har beslutet tagits om flytt av SRF-distriktets kansli i Västerbotten från Skellefteå till Umeå? Jag har inte uppfattat att detta har varit uppe till diskussion bland medlemmarna. Eftersom detta är en så stor fråga måste lokalföreningar och medlemmar få ha synpunkter om den.
Under det år som gått har en arbetsgrupp haft uppdrag att se om det finns förutsättningar att ha kvar distriktet, eller om det skulle slå ihop sig med SRF Norrbotten. Men i uppdraget fanns väl inte frågan om att flytta kansliet i Skellefteå till Umeå? Har denna grupp själv tagit detta beslut och i så fall på vems uppdrag? Vad är egentligen anledningen till flytten till Umeå?
Eftersom det också är förenat med kostnader undrar jag hur detta är budgeterat.
Som denna fråga hanterats med avsaknad av information och möjlighet till att låta medlemmarna lägga fram sina åsikter, ifrågasätter jag medlemskapet i SRF.
Har föreningen i Skellefteå påverkat detta beslut eller har man bara överraskats av verksamhetsförändring som fullbordats av några beslutsfattande ledamöter?
Flera med mig anser nu att ett svar och ett förtydligande måste fram från den eller de som förespråkat denna lösning. Den är knappast heller ekonomiskt försvarbar då SRF inte har alltför lysande ekonomi!
Denna frågas hantering är inte förenlig med demokrati och möjlighet till medlemmars inflytande i SRF.
David

Svar: Representantskapet beslutade om flytten som sparade pengar

Den arbetsgrupp som tillsattes av representantskapet för SRF Västerbotten 2005 fick uppdraget att se över distriktets verksamhet och kalla till ett extra representantskapsmöte i januari i år där gruppens förslag skulle behandlas. Detta möte beslöt bland annat att bifalla arbetsgruppens förslag. Rapport samt protokoll från mötet finns att läsa i sin helhet. Vid mötet presenterades också den omstrukturering av personalresurserna som nu genomförts. Sedan 1 april arbetar förbundets ombudsman samt en kanslist i Umeå, en kanslist arbetar kvar i Skellefteå. Detta var nödvändigt på grund av arbetsmiljöskäl och för fördelarna med att ha en ombudsman där regionala och länsövergripande myndigheter finns. Arbetet är planerat utifrån två arbetsplatser. Personalen och distriktsstyrelsen är helt överens om detta.
Kostnaderna är beräknade och den eventuella ökningen är marginell. Styrelsen redogjorde vid representantskapet den 22 april för verksamheten under året och fick förtroendet att arbeta vidare.
Vi har på ett år minskat underskottet i budgeten rejält samtidigt som vi har varit aktiva med rådslag och aktiviteter. Vi har också testat telefonmöten med styrelsen och lokalföreningsordföranden. Detta har varit smidigt och ekonomiskt, vi slipper långa restider och kan arbeta med tätare kontakt och kortare möten. Vill du ha mer information är du välkommen att kontakta mig eller någon annan i distriktsstyrelsen. Du kan också prata med din lokalföreningsordförande eller med ombud som var med på representantskapsmötena. Jag har förståelse för att förändringar av detta slag skapar en del förvirring men jag är förvissad om att du snart kommer att märka det positiva i att ha kansliresurser för distriktet placerade både i Umeå och i Skellefteå.
KICKI LUNDMARK
Ordförande
SRF Västerbotten

"Där ser man vad en vit käpp kan göra"

Jag fick allt sämre syn. Världen började försvinna i dimmor. Personer jag mötte suddades ut och förvandlades till skuggor. Rädd att missa gatubrunnar och trottoarkanter stapplade jag fram allt mer trevande. Gången blev allt långsammare.
Under en morgonpromenad såg jag en dag en stor sak torna upp sig framför mig. Av ljuden att döma rörde det sig om en flyttbil. Några killar höll tydligen på att bära in möbler i en port.
Utan att riktigt kunna orientera mig kom jag att passera mellan bilen och porten. Och det var förstås inte så lyckat. Jag kom i vägen.
- Jävla gubbe att gå långsamt, hörde jag en av killarna muttra.
Någon dag senare gick jag samma väg och närmade mig åter porten där flyttbilen stått. Snart kunde jag också konstatera att välbekanta ljud strömmade emot mig. Mycket riktigt - flyttbilen stod där på nytt.
Men killarna uppträdde annorlunda. Så snart de fick syn på mig avbröt de kånkandet. Någon otålighet med att jag störde dem i deras viktiga förehavanden märktes inte nu.
Tvärtom, en av dem kom fram till mig och frågade med vänlig röst om han skulle hjälpa mig förbi den flyttbil som stod i vägen. Jag tackade förstås ja. Hjälpsamma människor skall man inte avvisa.
Vad hade hänt med killarna mellan gångerna?
Hade de gått en omsorgskurs eller kanske plötsligt sett en blivande kund i mig?
Ingenting kan självfallet uteslutas men det finns en troligare förklaring.
Jag själv var inte riktigt densamma.
När jag korsade deras väg för andra gången förde jag nämligen med mig en pryl som jag inte hunnit få vid första tillfället: en vit käpp.
Där ser man vad en vit käpp kan göra.
LARS NORD

SRF-INFORMATION

Nytt från förbundsstyrelsen

Fs, förbundsstyrelsen, sammanträdde den 27 - 28 april och beslutade samt tog upp bland annat följande frågor:

De antagna riktlinjer för stipendier ur Lars Norrmans fond fastställdes.
För utveckling av webbplatsen anslogs ytterligare 250 000 kronor, utöver redan budgeterade 100 000 kronor.
Förhandlingar med Hundskolan ska tas upp om att ta över kurs- och supportverksamheten. Syftet är bedriva kurs och support i egen regi.
Övernattningslägenheten på Gotlandsgatan 46 behålls. Kansliet föreslår pris för privat bruk och närstående.
Ingemar Färm, ordförande i HSO (Handikappförbundens samarbetsorgan) presenterade HSO:s viktigaste frågor, prioriteringar inom hälsovården, arbetsmarknadsfrågor och genomförande av nationella handlingsplanen. HSO består av 42 medlemsorganisationer, vilket är en kraftig ökning från slutet av 90-talet.
Förslaget till inriktning av SRF:s internationella utvecklings/solidaritetsarbete fastställdes. Fs uppdrog åt kansliet att fullfölja projektansökan till SHIA (de svenska handikapporganisationernas biståndsförening) för 2006 - 2009. Inriktningen är att bredda partnerskapet, engagera fler distrikt och lokalföreningar samt att finna nya former för att engagera enskilda, nätverk och stödgrupper. Koncentrationen ifrågasätts för länder där projekt pågår. Information om tsunamiprojektet bör införas på hemsidan.
Projektet om MR (mänskliga rättigheter) bör drivas som ett SHIA-projekt och kosta SRF mindre.
SRF ska gå under år 2006 över till en försäkringslösning och överge den nuvarande stiftelselösningen hos KP (Konsumentkooperationen Pension & Försäkring).
Övergång till Daisyformat förordas. En övergång blir inte helt problemfritt, men om det ska bli helt problemfritt måste vi vänta många år. Studiecirkel i Daisy-läsning kan arrangeras av SRF.
Styrelsen sade ja till en önskan från Svenskfinska synskadades förbund, SFSF, att vara med i det nordiska samarbetet på egen bekostnad. NSK (Nordiska Samarbetskommittén) ska tillfrågas.
Svenska för invandrare, SFI, är ett eftersatt område, där SRF inte varit särskilt aktivt 2005. Det är viktigt att fånga upp invandrargruppen och US:arna, Unga synskadade, när de uppnått övergångsåldern i SRF.
Nya stadgar för Synskadades stiftelse föreslås till kongressen. Förslaget är att antalet ledamöter i styrelsen ändras från 13 till nio och att SRF utser sju av dessa. Länsstyrelsen ska kontaktas före kongressen. Fs ska också föreslå kongressen att distriktsavgiften blir 100 kronor under kongressperioden.
Andra punkter för kongressen togs upp bland annat att i utåtriktade aktioner ha tema resande och ett seminarium på Vita käppens dag den 14 oktober på Centralen och Arlanda. Kanske skulle mötesformerna vara mer kreativa till exempel ha diskussionsbord i stället för utskott.
Arbetsgrupp om målarbetet för SRF föreslår ett intressepolitiskt mål: hälsotema.
För övrigt antogs bland annat SRF:s valplattform och en överenskommelse med Astma och allergiförbundet.
KIDANE GHEBREAB

Ny SRF-rapport

En ny SRF-rapport tar upp synskadades problem med bland annat vardagliga aktiviteter och hälsa. Beställ rapporten Livsvillkor för medlemmar i SRF - ur Handu 2005, hos SRF, Kontorsservice, tel 08-39 90 00, eller e-post kontorsservice@srfriks.org Ange önskat läsformat.
Rapporten kan även laddas ner från www.srfriks.org

Funktionärsutbildningar i höst

Utveckling av studieverksamheten

Målgrupp: studieorganisatörer och i mån av plats studieombud

Temat för träffen är att ge dig verktyg och metoder i ditt uppdrag som studieorganisatör eller studieombud.

Ur innehållet: Att leda en grupp människor mot ett gemensamt fastlagt mål. Förhållningssätt, gruppdynamik, metoder. Om detta kommer Lotta Hellman, journalist och dramapedagog att föreläsa. Hon har bland annat producerat Vägledaren och Inspiratörerna.

Tid: 20-21 september
Plats: Wiks folkhögskola, Uppsala
Kursavgift: 450 kronor
Senast anmälningsdag: 10 augusti

Att vara förtroendevald i en idéburen organisation

Målgrupp: nya styrelseledamöter i SRF:s lokalföreningar och distrikt.

Temat för träffen är metoder och kunskap om ledarskap samt information om SRF som idéburen organisation.

Ur innehållet: Kulturen som vapen, ett nytt sätt att påverka. Här får du möjlighet att använda andra sidor av din kreativitet. Om ledarskap i en idéburen organisation kommer Kicki
Lundmark, verksamhetsutvecklare i Västerbottens läns landsting att tala om.

Tid: 26-29 oktober
Plats: Wiks folkhögskola, Uppsala
Kursavgift: 800 kronor
Senast anmälningsdatum: 7 september

Kontakta Ann-Christine Persson eller Yvonne Andersson för närmare information, tel 08-39 90 00, e-poste acpe@srfriks.org yvonne.andersson@srfriks.org

Anmälan ska gå via distriktet som också står för kursavgiften.
I avgiften ingår resa, kost och logi. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår mot intyg från arbetsgivaren.

Till minne av en aktiv kvinna

Den 30 mars avled Karin Johansson, Eskilstuna, efter några års sjukdom. Hon blev 87 år. Vi minns henne som en aktiv föreningsmedlem både lokalt och inom riksföreningen. Hon har varit ordförande i Södermanlands länsförening och i några år med i DBF:s, De blindas förenings riksstyrelse. Vid många ombudsmöten var hon representant för sin förening och hon var en av de få kvinnor som verkligen deltog i diskussionerna.
När DBF startade utbildning av konsulenter kom hon med bland de första. Det blev hennes livsuppgift framför andra. Hon var outtröttlig i att söka upp och stödja nysynskadade och andra.
Det var särskilt synskadade kvinnors sociala förhållanden och arbetsmöjligheter, som Karin ville förbättra. Margaretaringen var på 40-, 50- och 60-talen ett forum för kvinnorna. Det var en självständig organisation vid sidan av DBF. Där var Karin under lång tid med i ledningen och sedan också i DBF:s kvinnokommitte, som efter hand övertog en del av Margaretaringens uppgifter. Dessutom medverkade hon i flera andra arbetsgrupper inom DBF.
Karin, du var alltid en engagerad och stridbar företrädare för oss, men jag minns dig främst som en god kamrat och en pålitlig vän.

Vera Linghede

SRF riks - personal och arbetsområde

Förteckning över personal, arbetsuppgifter och telefonnummer inom SRF riks. Fyrasiffriga nummer är anknytningsnumret inom SRF-kansliet i Enskede. Om du ringer utifrån, slå in 08-39 och sedan önskat anknytningsnummer. Telefonnumret till växeln är 08-39 90 00.
E-post: fornamn.efternamn@srfriks.org

Förbundsordförande
Tiina Nummi-Södergren 9111

Sekreterare: Elaine Kennedy 9160

Ledningsgruppen

Marianne Dahl Radhe 9271
Verksamhetsledare
Personal och löner, ekonomi, kontorsservice, IT och medlemsregister, medelsanskaffning, administrativa sevicecentralen

Urban Fernquist 9153
Verksamhetsledare
Intressepolitik, regionala ombudsmän, mentorer, ögonforskning

Sekreterare: Pia Lundborg

Eva Björk 9146
Verksamhetsledare
Organisations- och individstöd, information, internationellt, uppdragsverksamhet,

Sekreterare: Pia Lundborg 9323

Personal och löner

Personalkonsulent: Eva Setréus 9246
Personalfrågor, distrikt och lokalföreningar:
Lars Jonsson 9279, 070-725 78 80
Personalassistent/sekreterare: Jana Lahnalampi 9293
Löner: Christina Numan 9147

Ekonomi
Redovisningsansvarig: Ewy Viklund 9332
Ekonomiadministration:
Pia Pålsson 9115 kundreskontra
Laila Andersson 9117, kundreskontra
Annika Örnstedt 9118, leverantörsreskontra Laila Andersson 9117, kundreskontra

Kontorsservice: Lennart Björk 9295
Studie- och informationsmaterial:
Eva Carlsson 9165
Informations- och studiematerial:
Åke Mattsson 9231
Materialproduktion: Osman Güven 9296

IT
Administrativt IT-stöd: Arne Jungelin 9223
Medlems- och prenumerationsregistret:
Inger Blom 9336, registeransvarig
Raymond Stefansson 9233

Lyckopenningen, ordertelefonen 9070
Anna Wilhelmsson 9319
Boris Samuelsson 9440, marknadsföring
Pia Påhlsson 9115
Gåvor/minnesbrev: Anna Wilhelmsson 9319

Administrativ service
Administrativa centralen i Luleå
Sandviksgatan 53, 972 33 Luleå
Inger Hernestål 0920-13 263,
fax 0920-22 92 20
Anna-Karin Eriksson 0920-123 84

Intressepolitik

Diskriminering: Bertil Sköld 9274,
Kamal Suleimani 0611-222 20
Jeanet Kjöller 035-21 59 22
Hälsomålet: Bertil Sköld 9274,
Vivi-Anne Emanuelsson 9149
Ekonomimålet: Bertil Sköld 9274
Arbetsmarknad: Björne Karlsson 9145,
Rehabilitering: Bertil Sköld 9274
Habilitering: Kristina Bilius 9119
Hjälpmedel: Vivi-Anne Emanuelsson 9149

Övrigt

Fysisk miljö/tillgänglighet
Jimmy Pettersson 9446
Birgitta Fridén 0550-101 17
Mikael Strömberg 033-10 46 98,
Thomas Tillberg 0920-22 98 20

Resande
Jimmy Pettersson 9446

IT
Thomas Tillberg 0920-22 98 20
Vivi-Anne Emanuelsson 91 49

Skola och utbildning
Cecilia Ekstrand 08-462 45 03
Jeanet Kjöller 035-21 59 22
Karin Sundbaum 090-18 96 33,
Jonas Pettersson 040-777 75

Konsument
Karin Sundbaum 090-18 96 33,
Mikael Strömberg 033-10 46 98
Bengt Troberg 9124

Kultur/Information
Vivi-Anne Emanuelsson 9149
Bert Carlsson 036-16 77 59
Kamal Suleimani 0611-222 20

LSS/SoL-frågor (lag om stöd och service åt vissa funktionshindrade/Socialtjänstlagen):
Birgitta Fridén 0550-101 17
Bert Carlsson 036-16 77 59
Tommy Andersson 0470-133 72
eller 0480-199 41

Heminstruktörsverksamhet
Peter Linnstrand 0157-238 88
Bertil Sköld 92 74

Jämställdhet
Karin Sundbaum 090-18 96 33
Peter Linnstrand 0157-238 88

Kompetens/funktionärsutveckling
Ann-Christin Persson 9120

Kulturkraft
Vivi-Anne Emanuelsson 9149

Ögonvårdsfrågor
Bertil Sköld 9274

Riksdagsbevakning, remisser, med mera:
Bertil Sköld 9274

Mentorer

Jeanet Kjöller 035-21 59 22
Mikael Strömberg 033-10 46 98
Maj-Britt Ryman 019-611 02 88
Gunilla Thomsson 0293-146 34
Lars Jonsson 92 79, 070-725 78 80

Regionala ombudsmän

Övre Norrland:
Karin Sundbaum 090-18 96 33,
Thomas Tillberg 0920-2298 20
Nedre Norrland:
Kamal Suleiman 0611-222 20,
Elisabeth Bodén (kan nås genom kontoret i Östersund tills vidare
063-10 27 54)
CWUX: Birgitta Fridén 0550-101 17,
Gunilla Thomsson, 0293-146 34
Jimmy Pettersson 94 46
DEST: Peter Linnstrand 0157-142 03,
Birgitta Fridén 0550-101 17,
Väst: Jeanet Kjöller 035-21 59 22,
Mikael Strömberg 033-10 46 98
Syd: Tommy Andersson 0470-133 72,
0480-199 41
Bert Karlsson 036-16 77 59,
Klaus Höjdevall 0470-133 72

Organisations- och individstöd

Barn- och föräldrafrågor inklusive punktklubben
Kristina Bilius 9119
Annika Sahl-Kadar 9135

Jurist
Leif Jeppsson 9248

Sekreterare
Yvonne Andersson 9154

Fonder
Ann-Christine Persson, allmänna 9120
Åse Robertsen, Norrman 9113

SRF Fritid
Britt Ronström 9290
Christina Numan 9147

Invandrarfrågor
Sune Olsson 9278

Internationellt samarbete och solidaritetsarbete

Erik Staaf 9251
Eva Nilsson 019-25 14 18, 070-325 14 43
WBU och FN-frågor: Kicki Nordström 9255

Sekreterare/assistent:
Åse Robertsen-Dokras 9113

Information

SRF Perspektiv
Sune Olsson 9278, Ragnvi Svärd 9299

Annonser SRF Perspektiv, marknadsföring:
Boris Samuelsson 9440

Redaktör hemsidan
Jan Wiklund 9298

Kvinnosyn
Karin Sundbaum 090-18 96 33
Presskontakter, Föräldrakontakten, Nya Synvärlden
Jan Wiklund 9298

I selen
Sune Olsson 9278

Panorama
Åsa Nilsson 9175, Ann-Sofi Rosenthal 9347

Oboj
Åsa Nilsson 9175

Synskadades Museum
Gilda Stiby 9247

Sekreterare: Eva Hammar 9252

Uppdragsverksamhet

Arbetsmarknadsprogrammet
Stig Eriksson 9443,
Björne Karlsson 9145
Sekreterare: Theres Olausson 9152

Synskadade med ytterligare funktionshinder
Anders Axelsson 031-19 28 62
Stig Eriksson 9443
Sekreterare: Therés Olausson 9152

Punktskriftsprogrammet
Bengt Troberg 08-39 91 24
Sekreterare: Therés Olausson 9152

Lästjänst via telefax
Lennart Björk 9295,
Therés Olausson 9152

Studiematerial för cirklar och folkhögskolor
Margaretha Wiberg 9333
Studieassistent: Yvonne Andersson 9154
Beställningar: Eva Carlsson 9165

Ledarhundar
Annika Sahl-Kadar 9135
Marie Nolén 0620-511 17
Curt Jönsson 0620-511 17

LÄSARBÖRSEN

Önskas köpa
Svällpappersbrännare önskas köpa så att våra medlemmar i SKKF, Synskadade Konstnärers och Konsthantverkares Förening, kan låna den sinsemellan för att testa olika idéer i sitt skapande.

Ring 0221-320 02 eller skicka e-post till segelsberga@swipnet.se.
Margareta Söderlund, ordförande SKKF, Segelsberga 207, 731 97 Köping

Canoeing holidays
Proposed joint Scottish/Swedish open canoeing/walking expedition down River Harkan for summer 2007. 6 days paddling, 5 nights wild camping, 2 nights on campsites.
Please contact SRF or
Lorraine Nicholson with your interest or enquiries: email nicholson_lorraine@yahoo.co.uk

ANNONSER

Ju mer dina sparpengar växer, desto mer hjälp hamnar i andras fickor.

När du sparar i Humanfonden går varje år 2% av din fondförmögenhet till Synskadades Riksförbunds livsviktiga arbete, och 98% till dig. Vi försöker naturligtvis få dina pengar att växa så mycket som möjligt för att Humanfonden ska vara en bra affär för dig, men också för att så mycket hjälp som möjligt ska hamna i andras fickor.
Hittills har Bancos kunder bidragit med drygt 770.000 kronor till Synskadades Riksförbund. Nu hoppas vi innerligt att Humanfonden får massor av nya sparare, att värde-utvecklingen blir minst lika bra som tidigare och att vi kan förmedla 770.000 till.
Minst.

HUMANFONDEN I SAMARBETE MED
SYNSKADADES RIKSFÖRBUND

BANCO

TEL 0200-23 00 40 o WWW.BANCO.SE

KONTAKTA BANCO FÖR RÅDGIVNING, INFORMATIONSBROSCHYR OCH FAKTABLAD. AKTIEMARKNADEN GÅR UPP OCH NER OCH VÄRDET PÅ ETT FONDINNEHAV KAN DÄRFÖR UNDERSKRIDA DET INSATTA BELOPPET. HISTORISK AVKASTNING ÄR INGEN GARANTI FÖR FRAMTIDA AVKASTNING.
.............................

Vill du få ett större oberoende och säkerhet att röra dig fritt i olika miljöer?
Om svaret är jag kanske lösningen är en LEDARHUND!

Ledarhunden är ett förflyttningshjälpmedel för dig som är synskadad. Den bidrar till att du kan leva ett aktivt och självständigt liv.

För att disponera en ledarhund krävs:
Avsaknad av ledsyn
Behov av hunden som förflyttningshjälpmedel
Orienteringsförmåga med vit käpp
En stabil social situation
Förmåga att ge hunden god omsorg och goda levnadsvillkor
Minst 18 år

För att söka en dispositionsrätt till ledarhund kontakta din Syncentralen, som tillsammans med dig fyller i ansökan som sedan skickas till SRF. SRF ansvarar för godkännande av den sökande samt tilldelning och eventuellt återtagande av ledarhund.

Som ledarhundsförare har man kostnadsfritt tillgång till kurser och support samt veterinärvård.

För mer information kontakta Annika Sahl-Kadar, 08-39 91 35, annika.sahl-kadar@srfriks.org

.....................................

SRF Arbetsmarknadsprogram inbjuder till följande kurs hösten 2006

Starta eget företag

Har du funderat på att starta eget företag så är det här en kurs för Dig.

På den här kursen kommer Du att få information om vilka förutsättningar som gäller, om regelverk och möta synskadade som redan är verksamma som egenföretagare.

Ur innehållet
Om grundläggande förutsättningar
Affärsidé
Marknadsföring
Ekonomi
Skatteregler
arbetsförmedlingens stöd och mycket mer

Tid: 21-24 september 2006.

Plats: Wiks folkhögskola, som ligger i en härlig slottsmiljö vid en vik av Mälaren nära Uppsala.

Deltagaravgift: 450 kr

Sista anmälningsdag: 18 augusti 2006

I deltagaravgiften ingår kostnaden för kurs, mat/logi, och resor.

Antalet platser är begränsat.

Din anmälan gör du till:
Theres Olausson
Synskadades riksförbund
122 88 Enskede
Tfn 08 -39 91 52
e-post: theres.olausson@srfriks.org

Om Du har frågor om kursen så kontakta
Björne Karlsson
08- 39 91 45
bjorne.karlsson@srfriks.org

.......................................
Nyheter kring tjänsten kostnadsfri nummerupplysning
Post- och telestyrelsen, PTS, erbjuder tjänsten kostnadsfri nummerupplysning som riktar sig till blinda och synskadade, samt andra personer med ett sådant bestående funktionshinder som medför att tryckt telefonkatalog är svår eller omöjlig att använda. Tjänsten är avsedd för privatpersoner i Sverige och för personligt bruk.
I tjänsten ingår förfrågan om telefonnummer, adresser med mera i Sverige samt framkoppling till efterfrågat nummer. Kostnad för framkopplat samtal debiteras enligt användarens gällande samtalstaxa. I tjänsten ingår 1 000 fria nummerupplysningssamtal per år. Tjänsten har öppet dygnet runt årets alla dagar.
Från och med den 1 juni 2006 så blir det en ny leverantör av tjänsten, Eniro 118 118 AB. En viktig nyhet är att tjänsten då blir operatörsoberoende. Man kan då få tillgång till tjänsten även om man har sitt fasta abonnemang hos annan operatör än TeliaSonera.
Har du frågor kring tjänsten eller vill anmäla dig, kontakta Eniro 118 118 AB kundtjänst på telefon 020-36 46 56 (vardagar mellan kl. 8-17) eller via e-post till kund@eniro118118.se för att få information och anmälningshandlingar.

Gratis och lätt
- surfa ut på Internet

Nu kan du koppla upp dig på internet utan att få extra fasta avgifter och onödiga fakturor. Det är enk