I Anders Borgs mun minskar utanförskapet
- i verkligheten ökar det

I budgetpropositionen kan vi läsa: " Handikappolitiken omfattar insatser för att undanröja hinder för full delaktighet i samhället, insatser för att bekämpa diskriminering samt individuella stöd- och serviceinsatser".

I "alla-ska-jobba-politiken", lyser emellertid insatser för synskadade med sin frånvaro.

Tillgången till arbete har inte nämnvärt förbättrats för människor med funktionshinder, konstaterar regeringen. Så sant, så sant, men varför görs då inget frågar sig Tiina Nummi-Södergren, förbundsordförande i Synskadades Riksförbund.

Sysselsättningsgraden hos personer med funktionshinder är låg, men ökade från 50 till 52 procent under perioden 2004-2006, konstaterar regeringen. Katastrofalt låg, säger Tiina Nummi-Södergren, och för gruppen synskadade är den ännu lägre enligt Arbetslivsinstitutets rapport till regeringen i början av året.
Endast 13% av de sysselsatta synskadade har heltidsanställning, dvs resterande 87% hör till förlorarna i alliansbudgeten.

Trots högkonjungtur och stor efterfrågan på arbetskraft så kvarstår synskadades utanförskap.
Statistik från AMS visar att endast 30% av de synskadade som var arbetssökande fick arbete.

Och vilka är då regeringens insatser för att minska utanförskapet? Jo, jobbavdrag till dem som har arbete och sänkta ersättningar till dem som hamnar utanför. Härutöver kryddar man med de gamla beprövade lönebidragen och nysatsningarna på nystartsjobb, trygghetsanställning och andra nygamla metoder. Dessa har tidigare visat sig inte ha någon radikal effekt för att höja sysselsättningsnivån. Om det beror på okunskap eller en naiv tro på piska- och morotsfilosofi låter vi vara osagt. Men antalet synskadade som kommit i åtnjutande av regeringens nya politik är lätträknade. Ändå sätter regeringen nu stor press på de sjukskrivna. Vi vet att rehabilitering till en ny livssituation som synskadad kan ta lång tid. Det påskyndas inte av mindre pengar i plånboken. Människor med sjukersättning har redan tidigare fått sin pensionsgrundande inkomst sänkt och kommer inte i åtnjutande av några skattesänkningar.

Ska vi kanske känna oss stolta över att få vara med och finansiera skattesänkningar för dem som haft lyckan att få ett jobb och som är lydiga medborgare i alliansens uppfostringspolitik.

Vi känner till att människor med funktionsnedsättningar diskrimineras på arbetsmarknaden. Vi känner till att en övervägande del av arbetsgivarna inte tror på synskadade som arbetskraft, trots att man inte ens vågar pröva.
Men regeringen låter piskan vina över den enskilde individen. De som har makten över arbetslivet hyllar regeringens näringsminister som dagens hjältar.

Stort svek

Inför valrörelsen och i förra regeringsdeklarationen, lovade alliansen utvidga lönebidragssystemet även till egenföretagare med funktionsnedsättningar. Detta löfte verkar ha blåst bort i någon höststorm.

Regeringen säger sig satsa på rehabilitering. Upphandlingen ska effektiviseras och koncentreras till de stora sjukfrånvarogrupperna. Resultat - gruppen synskadade, som är i behov av särskilda stödinsatser, finns inte med och de resurser som funnits plockas bort.
Svikna vallöften brukar det kallas när det är medialt intressant.

Vi har urstarka statsfinanser och en arbetsmarknad som går för högtryck - i det läget väljer regeringen att sätta tummen i ögat på de som redan har det svårt.

Vad bör då göras:

• Inför lönebidrag även för egenföretagare.
• Höj bidraget till personligt biträde. Det kompenserar vår nedsatta arbetsförmåga.
• Skär inte ner resurserna på försäkringskassan och AMS. Samla stödinsatserna på en myndighet. Då kan vi få ett kompetent och utvecklat stöd för bland annat synskadade.
• Ta krafttag för överläggningar med arbetsmarknadens parter, bland annat om praktikplatser och attitydförändring.
• Utred ett kvoteringssystem.
• Skärp synen på diskriminering av människor med funktionsnedsättningar.

För vidare kontakt:
Tiina Nummi-södergren, förbundsordförande
Mobil: 0703-18 36 90

Urban Fernquist, Verksamhetsledare
Mobil: 070 839 00 81