Brännpunkt 2008-4

Notiser till nästa Brännpunkt sänds till brannpunkt@srfriks.org
Manusstopp 30.5.

Innehåll:

1. Ordföranden har ordet
2. Påverka och uppvakta
- SRF Västerbotten kritiserar landstingets rehabstandard
3. Kongress
- Kongresshandlingar
4. Kurs & konferens
- Minnesanteckningar från Kvinnokursen 4-6 april
- Kommentar om Wiks kursgård
5. Personnytt
6. Från kansliet
- Tävling medlemsrekrytering
- Webbplatsen uppe i september
7. Landet runt
- Nätverk för synskadade med utländsk bakgrund.
- Anhöriga diskuterar
- Konferens i norr
8. Tips
9. Månadens leende
10. Månadens tabbe
11. Övrigt

1. Ordföranden har ordet

2. Påverka & uppvakta

SRF Västerbotten kritiserar landstingets rehabstandard

Uttalande, antaget av SRF-medlemmar på regional rehabiliteringskonferens i Malå 14-16 mars 2008

Till Landstingsstyrelsen och
Hälso- och sjukvårdsutskottet

I olika sammanhang de senaste åren har företrädare för landstinget bedyrat för oss hur viktigt det är att utveckla kvalificerad rehabilitering för personer med synskada i Västerbotten. I verksamhetsplanen har man också fastlagt att man under 2008 ska se över Syncentralens organisation samt vidta övriga åtgärder för att förbättra habilitering och rehabilitering för oss synskadade. Man har också lovat att se till att Syncentralen får ett politiskt formulerat uppdrag. Detta är ett välkommet och efterlängtat beslut men månaderna går och vi vill veta när och hur detta utvecklingsarbete ska påbörjas och hur verksamheten ska kvalitetssäkras.

Synskadades Riksförbund har helt nyligen gjort en nationell jämförelse av landstingens resurser för rehabilitering och hjälpmedel. Den visar att Västerbotten ligger relativt bra till vad gäller resurser för anställd personal och hjälpmedelsbudget. Däremot, om man tittar på kvaliteten, så vittnar enskilda personer om brist på rehabiliteringsplaner och bristande tillgänglighet, att det är svårt att komma i kontakt med personalen. Allt färre har tillgång till hjälpmedel för att kunna läsa. Denna informationsbrist gör att man utestängs från samhällsgemenskapen på ett sätt som är ovärdigt. Ohälsotalen ökar bland synskadade vilket uttrycks i ensamhet, osäkerhet, sömnbrist och oro för att klara sin vardagssituation. Detta är det dystra resultatet av den undersökning som SRF Västerbotten och SRF Norrbotten gjorde bland medlemmarna år 2006.

Vi litar till de löften ni givit oss. Men det uppdrag som nu formulerats i verksamhetsplanen gör ingen skillnad så länge det stannar vid ord på ett papper. Landstinget måste gå från ord till handling för att vara trovärdig.

Hela rapporten: Jämförelser mellan landstingen och regionerna finns på SRF Västerbottens hemsida, www.srfvasterbotten.se

3. Kongress

Kongresshandlingar

Kongresshandlingarna skickas i mitten av augusti till:
- ombud och övriga kongressdeltagare på önskade media; svart, punkt, e-post eller Daisy,
- distrikten 1 ex på svart, punkt, daisy och e-post
om ni vill ha fler ex hör av er senast 30 juni.
- lokalföreningarna 1 ex på svart och Daisy (punktskrift skickas till de lokalföreningar som begär det). Om ni vill ha fler ex hör av er innan den 30 juni

4. Kurs & konferens

Minnesanteckningar från Kvinnokursen 4-6 april

Den 4-6 april anordnade arbetsmarknadsprogrammet tillsammans med kvinnokommittén en kurs endast för kvinnor. 26 personer var anmälda och alla kom till kursen. Deltagarna var i varierande ålder och hade olika erfarenheter att dela med sig av.
Vi startade på fredagen med en rundtur på Hagaberg. Sedan var det dags för middag. Därefter startade vi kursen med en presentation. Programmets innehåll och syfte presenterades av Asta Karlsson som var en av kursledarna. Den andra kursledaren var Britt Artursson. .

Deltagarna fick också tala om vilka förväntningar de hade på kursen. Deltagarna var ganska eniga om att få veta mer, få stöd och råd, få träffa andra kvinnor i liknande situation och att förhoppningsvis få lite med sig hem i bagaget av kunskap och nya vänner.

Syftet med den här träffen är att vi tillsammans ska försöka stärka och stötta varandra. I takt med att arbetsmarknaden förändras och fler ska ut i arbete måste vi kvinnor bli lite tuffare och våga ta för oss mer. Vi måste kunna hävda oss gentemot männen. Som det är idag har kvinnor svårare att få arbete och att få hjälpmedel och arbeta heltid. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid än männen. Vad beror detta på?

På lördagen startade vi med att prata om Arbeta deltid eller heltid. Britt Artursson och Asta Karlsson berättade om hur det varit för dem. Vilket val de gjort och varför. De valen man gör får man ta konsekvenserna av efteråt.
Många frågor och diskussioner kom igång. Ett grupparbete startades där deltagarna fick diskutera följande:
Arbeta deltid eller heltid. Vad innebär det, hur orkar man och hur balansera krav från mig och omgivningen? Vad innebär det att det finns lönebidrag för detta?

Grupperna fick sedan redovisa för sina diskussioner och ställa frågor till kursledningen och Eva Axelsson från Unionen.

Eva Axelsson fick försöka svara på många och viktiga frågor. Inte minst när det gällde 'den ekonomiska delen och vad som gäller i den nya a-kassan.
Hon berättade också om vilken hjälp man kan få av facket.

På eftermiddagen kom Lena Larsson, sjukgymnast, och berättade om stress och hälsa. Deltagarna fick röra på sig genom ett pass som Lena höll i. Vi fick lära oss en afrikansk dans som gjorde att man rörde hela kroppen. Ett bra och intressant pass.
Deltagarna ställde en massa frågor som Lena gärna besvarade.

Efter middagen på lördagskvällen var det så dags för det lite mera "roliga". Då kom Elisabeth Ståhl från boutique Christin och hade en liten modevisning där deltagarna fick känna och klämma på både kläder och mannekänger. Gruppen delades upp i två delar där den ena halvan var hos Elisabeth och den andra halvan fick lära sig lite mera om smink och sedan skiftade man plats.

På söndagen kom två hjälpmedelsföretag samt Kicki Nordström från SRF.
Deltagarna delades upp i två grupper där den ena gruppen gick till hjälpmedelsföretagen och den andra gruppen lyssnade å Kicki som talade omkring kvinnors språk.
Hjälpmedelsföretagen Icap och PolarPrint visade och berättade om sina anpassningar på arbetsplatsen. Stig Eriksson hjälpte till och berättade var och hur man kan söka för att få dessa hjälpmedel. Stig hade även ett pass där han mera ingående berättade om hur det är att få och behålla ett arbete. Han berättade också om vad riksförbundet kan hjälpa den enskilde med när det gäller arbetsmarknadsfrågor. En massa frågor ställdes och vi kunde konstatera att många av deltagarna har det väldigt besvärligt.

På eftermiddagen var det så dags för utvärderingen. Vad vi kunde lyssna oss till så tyckte alla att det hade varit en givande helg och man hade fått veta mycket som man inte vetat om tidigare. Dessutom tyckte de flesta att det var en mycket intressant och lärorik helg och att det varit kul att få träffa så många kvinnor och att det endast var kvinnor med på kursen. En kvinna sa dessutom att nu skulle hon minsann se till att få mera tid för kvinnofrågorna inom SRF. Vad gäller folkhögskolan var alla eniga om att det var en bra och tillmötesgående personal.
Anläggningen var lätt att lära sig och det bästa var att det inte fanns några farliga trappor.

Vid datorn
Asta Karlsson, kursledare

Kommentar om Wiks kursgård

Hej, jag läste med stort intresse rapporten från Kvinnokommitténs sammanträde 17 mars
Några i Kommittén anser att Wiks folkhögskola inte är lämplig som kursgård för oss synskadade eller flerhandikappade.

Då jag och andra på SRF har genomfört ett femtiotal kurser på Wiks folkhögskola och kan jämföra med andra skolor i landet så vet jag ingen folkhögskola eller konferensanläggning som gjort så mycket för att göra lokaler och verksamhet tillgängliga.

Alla kurs- och konferensanläggningar har sina för- och nackdelar. Det gäller också Wik, men Wiks folkhögskola har satsat mycket på att anpassa lokaler och miljön för synskadade, hörselskadade och rörelsehindrade.

Stenhuset med tre kurslokaler är tillgängligt för personer i rullstol, dock kan man inte komma upp till plan 3 som rymmer ett par grupprum. Men om personer som använder rullstol deltar i en kurs, planerar vi utifrån detta och det har aldrig uppstått några problem. Det finns också ramp till både Stenhuset, matsal och hotell And.
Hotell Mörner har fyra rymliga rum för personer med rörelsehinder. Toaletter som är anpassade för personer i rullstol finns vid matsal och vid kurslokaler.
I två av kurslokalerna finns hörslinga och i hotell And utrusning för hörselskadade.

För synskadade finns trappmarkeringar, skyltar i relief och punktskrift på dörrarna i hotell And och Mörner.

för att gå mellan boende, matsal och kurslokal finns asfalterade gångvägar och fasta ledfyrar för att ytterligare underlätta orienteringen mellan husen.

Wik är en av få folkhögskolor som har färdigbäddade sängar när man kommer till rummet och det går också att få bordsservering vid måltiderna.

Vår erfarenhet är att Wik är lämpligast när man inte är fler än 20 deltagare på kursen, för då kan man bo nära matsal och kurslokaler.

Vid flera av våra kurser har vi engagerat en elev från folkhögskolan som hjälpt till med serveringen vid måltiderna.

Wik har sina brister och begränsningar. Det är i första hand ingen konferensanläggning med all den service som kan erbjudas på konferensanläggningar som Almåsa.
Wik kan vara svårorienterat när man rör sig utanför det område som man normalt brukar använda, för att komma till och från kurslokalerna. Vid några kurser har hotell använts som inte varit synskadeanpassade.
Jag har dock aldrig varit på en enda kursgård eller folkhögskola där jag som gravt synskadad inte haft svårigheter att hitta och klara mig helt själv.

De utvärderingar vi gör visar att deltagarna uppskattar den fantastiska miljö som finns på Wik och i dess omgivning.
Ingen av deltagarna har påtalat problem med att hitta till och från de lokaler vi använder.

Björne Karlsson

5. Personnytt

6. Från kansliet

Tävling medlemsrekrytering

På förslag från en grupp distriktsordförande startade vi förra året en tävling om medlemsrekrytering mellan distrikten och mellan lokalföreningarna. Det gäller att öka antalet röstberättigade medlemmar.

Ett av våra 24 distrikt har ökat sitt medlemsantal. Det är SRF Blekinge som ökat med tre röstberättigade medlemmar. de får alltså priset både för flest nya medlemmar totalt och i relation till medlemsantalet. Riksförbundet skickar 10 000 kronor.

36 av våra cirka 160 lokalföreningar har ökat antalet röstberättigade medlemmar. Så här var kampen betydligt hårdare.

I klassen störst ökning av antalet medlemmar i relation till medlemsantalet vann SRF Mönsterås de 5000 kronorna. De har ökat antalet medlemmar med hela 30 procent i relation till medlemsantalet. SRF Lycksele är god tvåa och har ökat med 28 procent och SRF Sölvesborg är trea med sina 16 procent.

I klassen störst ökning i antal röstberättigade medlemmar vann SRF Norrort 5000 kronor. De har ökat sitt medlemsantal med tolv medlemmar. Delad tvåa är SRF Mönsterås och SRF Helsingborg-Höganäs som har ökat med nio vardera.

Förbundsstyrelsen har beslutat att tävlingen ska fortsätta år 2008 också, så nu har alla en ny chans!

Lycka till

Eva Björk

Webbplatsen uppe i september

Som många vet har SRF:s nya webbplats srf.nu fördröjts av tekniska skäl. De editorer, dvs skrivprogram man använder när man lägger upp text på webbplatsen, visade sig inte komma överens så bra med de varianter av Jaws som vi använde. De nyaste Jaws-varianterna 9 och 10 är dock mycket bättre och vi hoppas komma igång den 11 september, i god tid före Kongressen.

Innan dess ska vi ha haft ett par utbildningstillfällen för det dryga dussin medarbetare som ska ansvara för någon sida samt deras arbetsbiträden.

7. Landet runt

Nätverk för synskadade med utländsk bakgrund.

Inom SRF:Skåne, har ett nätverk för synskadade medlemmar födda utomlands, bildats. Vid det första mötet den 24 februari 2007 i Malmö, infann sig endast ett tiotal intresserade.

Ett vintrigt oväder och förkylningar orsakade begränsningen, ty fler hade anmält sig.

Kidane Ghebreab från SRF Förbundsstyrelsen, presenterade sitt arbete som integrationshandläggare. Han beskrev vad SRF står för och belyste angelägna företeelser och frågor som berör invandrare.

SRF:Skånes ombudsman Jonas Pettersson berättade om vad han kan stå till tjänst med. Träffen avrundades med önskan om att nästa gång få mötas på vår kursgård Solhaga i Majenfors.

Detta blev en realitet i år, under helgen 15-16 mars. Jag hade genom inbjudan i brev, interna media plus idoga telefonsamtal

försökt samla så många som möjligt, men ansträngningarna till trots, så anmälde sig endast ett fåtal. Dessa var övervägande medlemmar som agerat i SRF sedan många år.

Vi var åtta nationaliteter runt konferensbordet, så det globala omfånget betydde att vi hade en synnerligen betydelsefull ”erfarenhetsbrunn” att ösa ur.

Den viktigaste frågan, som vi beslöt att i första hand ägna oss åt, var att vi som ”ambassadörer, ska söka klarhet i varför så få medlemmar med utländsk bakgrund, finns med på kurser och andra arrangemang som utlysts. Att uppsöka och informera de som saknas, är det vägande skälet till att detta nätverk behövs.

I våra lokalföreningar och i distriktsstyrelsen måste nätverkets ambitioner uppmärksammas.

Vad är ett hinder mot att medlemmar som invandrat, inte är så representativa på srf-möten? Är det något mer än språket som bromsar? Vad kan vi göra för att öka intresset. Vi vill delge alla våra nysvenska vänner hur SRF arbetar och vad som kan vara både till nytta som nöje.

Vi vill också understryka vikten av vad det svenska samhället vinner på att integrera människor med utländsk bakgrund. Kulturellt utbyte och tillvaratagande av resurser inte minst.

Visst har vi skilda synsätt inom många begrepp, men detta bör inte hindra oss från att söka en gemensam väg. Att lyssna på varandra förutsätter denna hypotes.

Kidane ledde diskussionerna, lyhörd i en demokratisk anda. Dom flesta i gruppen, var ju srf-veteraner och hade medlockats i syftet att vara föredömen. Inspirera och ge råd till andra där saknar insikt i SRF:s verksamhet.

Många frågor behandlades, bl.a. massmedias tendens att gärna framställa invandrare i negativ dager, seriöst som under skämt, vilket bidrar till spridning av fördomar och ökad intolerans.

Att ett icke-svenskt namn kan vara avgörande, då man söker ett arbete, är tyvärr ett mycket ofta förekommande faktum.

Detta är både bedrövligt och ett slöseri med resurser. Kan vi i nätverket bidra till en förändring av denna diskriminering?

Vi ville dock inte uppehålla oss någon längre stund inom den negativa inramningen, utan strävade efter att dra riktlinjer för ett berikande och växande nätverk. Att propagera inom våra lokalföreningar, är en god ide’ och att få syncentralerna att med större intensitet vägleda invandrare till SRF, är de prioriterade ärenden som vi vill ägna vår kraft åt att förverkliga.

Gruppen som hade samlats på Solhaga, visade stort intresse och detta har verkligen gjort Kidane och mig optimistiska.

Nu planerar vi nästa träff, som nog förläggs i Malmö någon gång under hösten.

Projektet ”nätverk för synskadade med utländsk bakgrund” är faktiskt en angelägenhet, som inte enbart gynnar invandrarna för sig, utan kan bli en viktig komponent för hela samhället.

Anti Bondeson
SRF:Skånes verksamhetsutskott

Anhöriga diskuterar

Hur är det egentligen att vara anhörig till en synskadad? Blir mitt sociala liv påverkat? Hur ser arbetsfördelningen ut hemma? Hur påverkas jag som anhörig kvinna respektive man? Reflekterar jag alls över att jag är anhörig till en synskadad?
Dessa och många andra frågeställningar diskuterades i anhöriggruppen under vinterlägret i Malå den 14 - 16 mars.

Under rubriken "att vara anhörig till en synskadad" träffades en grupp anhöriga för att, under ledning av Egil Sjögren (själv anhörig), utbyta tankar och erfarenheter kring hur det är att vara anhörig till en synskadad. Fem personer ingick i gruppen och de flesta hade sin partner som synskadad anhörig. Graden av synskada hos den anhörige spelar naturligtvis en viss roll för hur man upplever sin situation men kanske inte i den omfattning man kan tro. De flesta i gruppen har levt länge tillsammans med sin anhörige och därför anpassat sin tillvaro till funktionshindret.

Att vara anhörig är inget man går omkring och funderar över men under samtalet visar det sig ändå att det finns situationer i vardagen som man ibland reflekterat över - för sig själv. Med stigande ålder ökar risken för kroppsliga sjukdomar, som tillsammans med ett tidigare funktionshinder, försvårar ens livssituation. Gruppen gav uttryck för just den sortens oro; hur skall det gå om några år? Att man faktiskt kan ha fördelar som seende anhörig till en synskadad framkom också. Att köra bil utan ständiga tillrättavisningar av sin partner kan vara ett exempel på en sådan fördel.

Samtliga deltagare kom till gruppen utan några uttalade förväntningar, några kanske med en viss skepsis. Gruppen erbjöds en förutsättningslös tillvaro under tre timmar med möjlighet att, på sina egna villkor, diskutera sin roll som anhörig till en synskadad. Trots olika förutsättningar fanns det många gemensamma situationer att känna igen sig i.

Egil Sjögren

Konferens i norr

SRF Norrbotten kommer att genomföra en Barents-konferens i Luleå den 15-18 maj.
Det kommer att vara deltagare från Norge, Finland och Svensk Finska synskadade förbund, samt ledamöter från Riksförbundet.
Tanken med konferansen är att bilda en arbetsgrupp och ett nätverk, för att utveckla ett samarbete mellan länderna i den norra delen.
Vi kommer även att kontakta Sankt Petersburg, Kolahalvön för att vara med i Barents samarbete.

Thord

8. Tips

9. Månadens leende

10. Månadens tabbe

11. Övrigt

Sidans topp   .   Tillbaka   .   Åter huvudsida