Donatillas fantastiska framgång

Donatilla Mukarukundo förlorade synen, på grund av sjukdom, 1994. Innan hade hennes man och det yngsta av de två barnen dött. Hon hade alltså bara ett barn kvar och när hon dessutom inte längre kunde se kände hon sig så olycklig att hon bestämde sig för att flytta hem till sin mor.

Donatilla gick inte ur sängen och ibland vägrade hon äta och tala med någon. Hon grät och blev arg på alla som försökte hjälpa henne. Hennes anhöriga visste inte vad de skulle göra. Men 1995 fick Donatilla höra talas om synskadeorganisationen i Rwanda, och kom till kontoret där hon fick litet mat som hon kunde tillreda. Skälet till det var att hon, liksom många andra invånare, hade tvingats flytta på grund av kriget.
1996 besökte Donatilla åter igen synskadeorganisationen men den här gången träffade hon mig, sin namne, och blev därför intresserad och ville prata med mig. Snart befann vi oss djupt inne i ett samtal. Hon hade svårt att acceptera att hon skulle få leva resten av sitt liv som blind, och försökte lägga skulden på någon för detta. Efter samtalet verkade det som att Donatilla kände sig litet uppmuntrad att försöka göra något. Hon erkände att hon hade tiggt till sitt uppehälle men varje gång som hon gjort det satt hon bara där med pengarna och grät hejdlöst. Jag rådde henne att börja odla grönsaker som hon kunde sälja på marknader. Det gjorde hon och det fungerade mycket bra.

Donatilla Mukarukundo var en av de första som gick en ADL-kurs (allmän daglig livsföring) år 2000. Efter kursen kunde hon dra igång sin grönsaksförsäljning i full skala och dessutom började hon odla frukt. Donatilla förvandlades från familjens sjukling och förlorare till en vinnare.
Donatilla gick, år 2002, flera kurser. Hon lärde sig mer om ADL men också jordbruksskötsel och djurhållning.
Nu för tiden är hon mycket rörlig, hon läser och skriver punktskrift, är aktiv i hembyn och har uppfostrat ytterligare två barn. Det ena var hennes brorson som blivit föräldralöst på grund av AIDS och det andra var en pojke som hade övergivits av sin mor. Det visade sig senare att både modern och pojken var HIV-positiva. Donatilla sökte upp modern som erkände att hon hade mist förståndet och därför lämnat sitt barn på gatan.
Hon har nu råd att köpa kläder och skor, hennes barn behöver aldrig vara hungriga. Gud har även välsignat henne med förmåga att ha råd att ge två HIV-positiva barn mediciner. Men hon vet att detta kommer att bli omöjligt längre fram när de behöver andra typer av mediciner. Allt det här har hon åstadkommit trots att hon bara har sexårig folkskoleutbildning.

I dag är Donatilla Mukarukundo vice ordförande i vår kvinnokommitté inom Rwanda Union of the Blind, RUB. Hennes berättelse är en inspirationskälla, för andra, som förlorat synen i vuxen ålder, att komma igen!

Donatilla Kanimba
Projektledare vid rehabiliteringscentret
Översättning
Eva Nilsson

Fakta om projektet i Rwanda
För drygt fem år sedan började samarbetet mellan RUB, SHIA, SRF Blekinge och SRF Kalmar. Ett framgångsrikt rehabiliteringsarbete startade vid Masak Center utanför Rwandas huvudstad Kigali. Centret har kunnat erbjuda 80-talet synskadade basrehabilitering i ADL-träning (allmän daglig livsföring), träna att läsa och skriva punkt, käppteknik samt att klara enklare jordbrukssysslor.