Lagstiftning

Ett starkt instrument för styrning är lagstiftning. Genom lagar kan beteenden påverkas och styrning ske av utvecklingen i önskad riktning. Lagar är ett sätt att skapa likhet över hela landet och att stärka den enskildes rättssäkerhet. Lagstiftningen är också viktig som normgivare: den säger vad som accepteras, och vad som inte kan accepteras. En viktig princip i ett rättssamhälle är allas likhet inför lagen.

SRF:s slutsats är att politiska deklarationer, stimulanspolitik, informationsverksamhet och marknadsutbud inte räcker för att ge oss synskadade jämlika och delaktiga levnadsvillkor. Därför behövs klara och tydliga lagar, som innehåller överklagningsrätt och sanktioner för dem som bryter mot dem.

Våra erfarenheter av lagstiftning är blandade. Ramlagar med välformulerade portalparagrafer har visat sig vara uddlösa. Långtgående detaljlagar har av olika skäl inte tillämpats. Myndigheter har upprepade gånger trotsat domstolsutslag. Rättssäkerheten riskerar därför att sättas ur spel. Kommunerna och landstingen prioriterar i sin verksamhet utifrån det, som lagar ålägger dem att göra.

Samtidigt är vi övertygade om att lagstiftning, rätt utformad, konsekvent tillämpad och med respekt för domstolsutslagen, är en av de viktigaste åtgärderna till stöd för synskadade. Vår slutsats är, att lagstiftning måste användas betydligt flitigare än vad som hittills gjorts.

Viktiga områden, där ny lagstiftning behöver utformas eller befintliga lagar förstärkas, är följande:
- Diskriminering av synskadade
- Ansvars- och finansieringsprincipen
- Utbildning
- Arbetsmarknad
- Färdtjänst och kollektivtrafik
- Tillgänglig offentlig miljö, information och informationsteknik
- Likvärdig och kostnadsfri hälso- och sjukvård
- Habilitering, rehabilitering, hjälpmedel, och personlig service
- Överklagningsrätt