Samordning

Decentraliseringspolitik, sektorsindelning samt strikta gränser i budgetering, leder ofta till bristfällig helhetssyn. Som enskilda faller vi då "mellan stolarna".

Brist på samordning märker vi synskadade inom en rad områden: inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet, inom den kommunala servicen, inom utbildnings-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadspolitiken. Målkonflikter syns också allt oftare i uttalade ambitioner mellan staten, landstingen och kommunerna - konflikter som får negativa konsekvenser för helhetssynen på vår situation och leder till ojämlika livsvillkor.

Avsaknaden av helhetssyn har lagt ansvaret på individen själv att skaffa sig information om och att ta initiativ till möjliga åtgärder hon/eller han behöver. Det snäva sektorstänkandet har också medfört ett allt vanligare ifrågasättande av våra behov och ett kränkande bemötande.

Det krävs nytänkande och en rad åtgärder för att lösa samordningsproblemen, till exempel:

- en nationell samordningskommitté för handikappolitiken på riksnivå såväl som på regional och lokal nivå,

- ett samhällskontrakt för handikappolitiken mellan stat, regioner, landsting och kommuner samt

- försöksverksamhet för att utveckla effektivare samordningsformer.

SRF måste få vara en aktiv part i detta samordnings- och utvärderingsarbete.

Även på EU-nivå blir det allt nödvändigare med samordning. Vi anser att en särskild EU-kommissionär bör tillsättas för detta ändamål.