Stöd, service och omsorg

Som synskadade behöver vi då och då personlig service. Behovet varierar mellan såväl individer som situationer. Det kan vara hjälp i hemmet med till exempel städning, ledsagning för att göra inköp och till fritidsaktiviteter. Det kan vara lässervice. Detta stöd, som gör det möjligt för oss att leva ett delaktigt liv, måste betraktas som en rättighet. Därför måste begränsningarna i nuvarande socialtjänstlag och lag om särskilt stöd och service - som inskränker våra livsvillkor
- tas bort.

Vi synskadade måste själva få bestämma hur beviljade timmar ska användas. Kvalitet och respekt för individens behov ska styra verksamheten, även när hemtjänsten är mera inriktad på omvårdnad.

Som samhällsmedborgare har vi olika åtaganden. Möjligheten att ta del av information, förmedla upplysningar och sköta sina ekonomiska transaktioner förutsätter ofta god synförmåga. Vårt mål är att vi ska klara dessa uppgifter på egen hand med hjälp av teknik och god träning. Men vägen dit kan vara lång och mödosam. Alla synskadade uppnår inte detta oberoende och måste tillerkännas rätten till personlig service. Äldre, som utöver vacklande hälsa mister synen, har rätt till omfattande stöd och hjälp. Den enskildes behov måste vara styrande.

Vi vet att vare sig staten, landstingen eller kommunerna har obegränsade ekonomiska resurser. Men resurser kan fördelas på olika sätt, beroende på vad som prioriteras. Vi vill ha bort byråkratiska gränser mellan olika slag av service, så att individens behov av stöd kan säkras så smidigt som möjligt. Vi föreslår att det i kommunerna inrättas ett trygghetskontor som ansvarar för denna samordning.