SRF sätter fokus på kvaliteten i habiliteringen och rehabiliteringen

Ett bättre, aktivare och friskare liv för oss synskadade - ja, det var vad kongressen 2006 uppdrog till hela SRF-organisationen att arbeta för.
Bakgrunden är flera studier som visar på höga ohälsotal bland oss med synnedsättningar.
Tre områden prioriterades för att nå målet:

• Fler synskadade måste få arbete,
• Personlig service gör det omöjliga möjligt,
• Allsidig habilitering och rehabilitering är grunden för ett aktivt och oberoende liv.

Tiden fram till nästa kongress, oktober 2008, ska vi nu fokusera på habiliterings- och rehabiliteringsfrågor.

Habilitering och rehabilitering är den mest grundläggande förutsättningen för att vi ska kunna hantera vår synnedsättning på ett bra sätt.
Regeringen och flera landsting satsar nu på ökad kvalitet och mångfald inom vård och omsorg. Återigen, är det upp till oss SRF-are att tala om vad vi menar med kvalitet och mångfald. Verksamheterna är ju till för användarna och inte för utförarna i första hand.

Vilka är då de avgörande frågorna som vi nu ska ta tag i? Först och främst måste vi själva se på vår egen situation. Det är vi som ska formulera målen för vår habilitering/rehabilitering. Anhöriga, vänner, arbetsgivare och personalen inom rehabiliteringen ska stötta och bistå oss i måluppfyllelsen.

Vad är då en bra kvalitet? Det finns flera frågor vi måste ställa oss och utifrån dessa formulera våra förväntningar och rättigheter.

• Vad är en rimlig väntetid för ett första besök och påbörjade insatser?
• Individuell plan: Du har rätt att få en skriftlig plan för hur dina mål ska nås. Den är viktig för dig själv och för att avgöra vilka resurser du behöver.
• Innehållet: Avgörs självklart av vilka behov du har, men om du behöver lära dig nya strategier för att läsa och skriva, ta dig fram på egen hand med vit käpp, fixa hemsysslorna och inte minst hantera egna och andras attityder till synskadan så krävs tid för att ta steg för steg.
• Vad är ett hjälpmedel? Det är oftast en anpassad produkt som ska kompensera synnedsättningen. Idag bestämmer varje enskilt landsting vilka dessa produkter är. Ibland känns besluten absurda, när man nekas hjälpmedel som ger möjlighet till ett normalt liv.
• Bemötande: Tänk vad lätt det är att andra människor tar över ansvaret för våra liv och vet vad vi behöver utan att ens fråga oss. Men erfarenheten och forskningen visar att det inte blir en bra rehabilitering.
• Vilka resurser behövs? Varför finns inte hem/syninstruktör mer än i hälften av landets kommuner? Varför utnyttjar landstingen inte anpassningskurserna på Folkhögskolorna i högre grad än vad man gör idag? Kan personer med lindrigare synnedsättning få sin rehabilitering i primärvården via arbetsterapeuter? Behöver viss färdighetsträning, t.ex. punktskrift, regionaliseras? Vilka personalkategorier behövs för en allsidig habilitering och rehabilitering? Varför brister samordningen mellan olika verksamheter?
  Ja, det är frågeställningar vi måste diskutera och ta ställning till.
• Slutmål: Vilket är då slutmålet med din rehabilitering? En fråga omöjlig att svara på, men vi måste känna att vi har makt över våra egna liv, att vi kan vara delaktiga och aktiva samhällsmedborgare. Vad det innebär för dig, bestämmer bara du. Ta dig en funderare på om du är där idag. Får du som förälder den rådgivning du behöver och får ditt barn en habilitering som ger förutsättningar för en bra utveckling?

SRF kan bistå dig och erkännas som en viktig part i målsättningen: Ett bättre, aktivare och friskare liv för oss synskadade.

Urban Fernquist
Verksamhetsledare

Läs SRF:s rehabiliterings- och habiliteringsvision från 2004
Läs mer om SRF:s habiliteringspolicy