Slutord

År 2003 hade av den Europeiska Unionen utropats till det europeiska handikappåret. Våra förväntningar på året var lågt ställda, ty vet av erfarenhet att proklamationer av detta slag sällan ger några bestående resultat. Det gångna året utgör en bekräftelse på våra tidigare erfarenheter.

Förverkligandet av de nationella målen på handikappområdet, som de kom till uttryck i propositionen Från patient till medborgare sker stegvis. År 2010 är utpekat som en tidpunkt vid vilken flera, konkreta mål ska ha förverkligats. Vi känner emellertid redan tveksamhet till om dessa ambitioner kommer att kunna förverkligas. Vi anser att den fortsatta utvecklingen måste ske genom att ett samlat grepp tas, där både landsting, kommuner och den privata sektorn måste involveras.

Vi har tvingats konstatera att våra ekonomiska resurser för vår verksamhet ytterligare reducerats. Otillräckligt statligt ekonomiskt stöd och skattemyndigheternas jakt på stiftelser som lämnar bidrag till SRF har kringgärdat våra möjligheter till offensivt arbete. Detta varken kan eller får leda till uppgivenhet. Det utgör i stället den utmaning som får oss att söka nya vägar och metoder för vårt arbete och det leder till nya, inspirerande utmaningar.

Ett viktigt steg i utvecklingen tas vid Kongressen år 2004. Under det gångna året har vi ägnat mycket kraft och tid åt att förbereda en del av de frågor som kommer att behandlas vid Kongressen. Det är frågor som både har med SRF:s inre arbete att göra men som också tar sikte på vårt utåtriktade arbete. Statliga bidrag och ekonomiskt stöd från stiftelser är bra och behövs. Men detta är trots allt bara materiella ting. Den djupa kraften och den inre styrkan i organisationen, det som ger entusiasm, inspiration, glädje, mod och uthållighet - det är medlemmarna, medarbetarna och alla sympatisörer. Det är denna förvissning som ger Förbundsstyrelsen övertygelsen om att den fortsatta utvecklingen för SRF kommer att kännetecknas av förnyelse och framgång.