SRF stöder diskrimineringsförbud

En antidiskrimineringslag hjälper inte bara dem som ratas på arbetsmarknden. Den hjälper också företagen till lönsammare beslut.

Företag och organisationer som rekryterar till ett jobb söker rimligen någon som klarar jobbet. Rimligen också den som klarar jobbet bäst.

Det har dock visat sig att det är inte så det går till i praktiken. I praktiken kommer många sidoinfluenser in. Sidoinfluenser som gör att många av dem som skulle kunna klara av jobbet och göra det bra aldrig får en chans.

Redan någon gång på 50-talet uppmärksammade den tyskamerikanske managementforskaren Peter Drucker ett fenomen som han kallade "staffing from weakness". Istället för att söka folk som kunde göra ett jobb bra sökte man folk som inte hade några påtagliga svagheter. Resultatet blev, ansåg han, medelmåttighet och misslyckande. För de flesta har både starka och svaga sidor. Om man fokuserar på de svaga sidorna blir de starka obeaktade, aldrig nyttiggjorda. Till förfång både för människor och organisationer.

Druckers eget paradexempel var den alkoholiserade general Grant som till sist vann kriget åt de amerikanska nordstaterna under inbördeskriget. Han hade länge ratats till förmån för folk utan påtagliga svagheter, men också utan de speciella starka sidor som betydde något just då och som Grant hade (Peter Drucker: The effective executive, Pan 1967).

"Staffing from weakness" är förstås en ovana som i särskilt hög grad drabbar funktionshindrade på arbetsmarknaden. Vad man ser är funktionshindret, inte förmågorna. Och detta skadar inte bara dem som ratas utan också de organisationer som går miste om deras förmågor, och hela samhället.

Det finns fler sådana irrationella sidoinfluenser.

En är att de som har ansvaret för rekryteringen medvetet eller omedvetet söker efter folk som liknar dem själva. Det är något som brukar drabba kvinnor och invandrare. SOU 1994:3 Mäns föreställningar om kvinnor som chefer beskriver t.ex. hur chefsgruppen på en arbetsplats utvecklar en gemensam subkultur som mobbar ut dem som avviker eller tvingar in dem i ett underordnat fack.

Även om detta kanske är en extrem beskrivning är det svårt även för dem som strävar efter det att släppa in outsiders i gruppen. Det funktionella syftet med sådan uteslutning kan vara att underlätta kommunikationen och undvika konflikter inom organisationen. Men detta sker till priset av att man går miste om erfarenheter och kunskaper som inte finns hos människor som liknar chefen. Det sker också till priset av att förmågan att hantera konflikter degenererar, vilket kan vara katastrofalt i en krissituation.

Ytterligare en form av irrationell rekrytering drabbar dem som är äldre än 40 år. I de norska arbetsgivarnas tidning Næringslivets Ukeavis 10.11.1995 hänvisar ekonomen Reidar Mykletun till forskning som visar att den mentala arbetskapaciteten i regel ökar fram till 70-årsåldern eller ännu längre. Ändå föredrar många organisationer att anställa folk i 30-årsåldern. Enligt Mykletun beror detta på fördomar. Men det beror kanske också på att chefer är rädda för att anställa folk som är duktigare än de själva och som kan beröva dem status.

Dessa irrationella rekryteringsgrunder har varit kända länge. Druckers böcker har t.ex. använts i undervisningen i en generation. Ändå har företag och organisationer misslyckats med att frångå sin diskriminerande praktik.

Upplysning hjälper uppenbarligen inte. Inte heller självsanering.

Därför är det bra att det nu förbereds en lag mot diskriminering på arbetsmarknaden. Även om en sådan lag aldrig kan få tillräckligt starka tänder blir den i alla fall ett slags norm att hänvisa till för dem som missgynnas av skeva urval.

En antidiskrimineringslag skulle nämligen inte bara hjälpa de människor som orättvist ratas av en orimlig rekryteringspolitik. Den skulle också hjälpa företagen att vinna över sina egna chefers snävsyn och bidra till rekryteringar som är bättre för dem själva och deras prestationer på marknaden.

Vi hoppas därför att näringslivets organisationer stöder en lag mot diskriminering.

Lennart Nolte
Förbundsordförande
1998