Personligserviceutbildning slutade med personlig hysteri

Vi är människor inget fraktgods

Nu tänkte jag berätta om något jag aldrig trodde skulle kunna hända.

På söndagen när SRF:s utbildningshelg i kampanjkunskap avslutats tänkte jag att det skulle vara trevligare att fördriva väntetiden i Stockholm än i Uppsala. Därför så tog jag det tidigast möjliga tåget från Uppsala till Stockholm.

Jag hade förvisso beställt ledsagning från Uppsala tåget till mitt anslutande X2000-tåg till Alvesta. Jag hann in till kundtjänst i Stockholm och meddelade att jag redan var i Stockholm och att jag kunde komma dit vid en tid istället för att dom hämtade mig vid Uppsalatåget.

Det gick bra och jag gick på en shoppingtur.

Vid ca 17-40 var jag på plats vid kundtjänst 20 minuter före den avtalade tiden. Jag satt och observerade allas intressanta frågor och jag fick bland annat reda på vilket spår mitt tåg skulle gå ifrån. Framåt 18.00 började jag göra mig i ordning och satte på mig väskan. Några minuter senare började jag fundera på att fråga vad de höll hus, fast det gick inte eftersom det inte fanns någon i kassan.

Vid ca 18.10 började jag bli riktigt orolig och började kika efter någon som skulle kunna kolla så att jag verkligen hade uppfattat avgångstiden rätt. Men tyvärr så hörde jag bara en massa turister som själva verkade vara lika förvirrade som jag, eftersom det inte fanns någon att fråga. När det var ca 5 min kvar greps jag av total panik och med illa dold självkontroll attackerade jag en stackars människa som konstaterade samma sak som jag att det var bara ca 3 min tills tåget skulle gå, så hon erbjöd sig att hjälpa mig och vi skyndade mot spår 11. När vi var på väg upp för trapporna hörde vi signalen för avgång och när vi kom upp för trappan stängdes dörrarna och paniken övergick i ursinne. Jag misade alltså tåget. Fast på sätt och vis kändes det ändå rätt att jag missade tåget för det var deras straff för att dom inte hade sköt sitt jobb.

Timmen som följde gick åt till att försöka övertyga SJ om att det säkert borde gå att få iväg mig med ett flyg, eftersom det var det sista tåget förutom nattåget som jag hade missat. Men det gick inte eftersom dom inte hade något kundnummer hos SAS. Så tillslut hade vi enats om en lösning som gick ut på att jag fick checka in på ett hotell och få åka hem nästa dag.

Men hur kunde detta uppstå då?

Enligt mina egna efterforskningar hade inte i funkat särskilt bra mellan de anställda på SJ Kundtjänst på Stockholms central. Personen jag hade avtalat de ändrade ledsagningstiderna med hade inte rapporterat till sina kollegor, vilket resulterade i att personal hade sprungit runt på stationen och letat efter mig eftersom jag inte var med på Uppsalatåget. Detta var säkert orsaken till personalbristen vid kassorna och därför gick det inte at uppmärksamma dom på att jag faktiskt var där jag skulle.

Men, en sak som gör det hela mindre trovärdigt är att dom påstod att dom ringt till min mobil och den inte hade varit på vilket den definitivt hade varit, därför att det är den enda klockan jag har. Dessutom hade jag inte fått meddelanden om några missade samtal. Hade dom fått fel nummer kanske?

Men trots allt tog dom ju faktiskt sitt ansvar och personalen var mycket jysta och trodde verkligen på mina uppgifter. Förhoppningsvis kan denna händelse vara en väckarklocka om att flexibel ledsagning är ett måste, likaså att personalen måste vara väldigt noga eftersom det är människor man ska hjälpa. Något fraktgods håller inte på att dö av nervositet när det inte finns någon hjälp att få. Ett fraktgods har inte ett jobb att sköta eller personliga saker som måste fixas. Lyckligtvis för SJ så har jag ju ett jobb där jag kan välja mina arbetstider någorlunda.

Så anledningen till att jag skev denna sammanfattning om min underbara söndagsafton är för att få lite tips på vad man kan göra för att SJ verkligen tar till sig av denna händelse. Kanske man skulle författa ett brev riktat till dom högst asvariga på SJ?

Åk tåg och känn dig trygg!

MVH
Andreas