Ge oss mentorer i varje län

Många synskadade står utanför arbetsmarknaden. Nu kräver Synskadades Riksförbund krafttag liknande dem som kommer invandrarna till del. Man föreslår minst en mentor i varje län som ska jobba tillsammans med andra aktörer för att hjälpa synskadade till jobb.

Vid AMI-under 1980-talet fanns det ett 30-tal anställda vid S/syn i Uppsala. Nu är det enbart 3,5 tjänster vid Af Rehabsyn! Samma avveckling har skett med landets övriga AMI-S/syn.
Är det konstigt att vi på Synskadades Riksförbund reagerar?

I den omdaning som har gjorts av Ams med en allt striktare hållning till vad som ska vara myndighetens uppgift har stödet till synskadade sakta monterats ned. Det kan inte få fortgå.
Arbetslösheten börjar åter sakta krypa uppåt, och det kommer den att göra även för synskadade.

Vi är i en ny tid, till vilken politiken måste anpassas. Därför vill vi inte ha tillbaka de gamla AMI-S:en som de var, med mycket långa kurser borta från hemmet. Vi tror att det viktigaste nu är stödpersoner, som vi vill kalla mentorer. Personer som har möjlighet att arbeta fritt och obyråkratiskt med ärenden för alla synskadade som har eller som söker arbete.

Synskadade vill också arbeta! Ge oss mentorer som kan lotsa oss in på arbetsmarknaden.

Mentorn ska
- aktivt kunna bistå den synskadade och arbetsförmedlaren i arbetsanskaffningen eller för att hitta en praktikplats,
- introducera och följa upp den synskadade på arbetsplatsen,
- kunna ta initiativ till att aktiva åtgärder snabbt sätts in för den som blir synskadad och samordna alla kontakterna med arbetsgivare, myndigheter och organisationer,
- ge råd och stöd till arbetsgivare som har eller avser att anställa synskadade,
- vara en brygga mellan arbetsförmedling och försäkringskassa.

Flertalet synskadade står utanför arbetslivet och många har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Detta är onödigt och ett slöseri för den enskilde synskadade och för samhället.

Vi vet att personer som blir synskadade får vänta orimligt lång tid innan något konstruktivt händer. Denna väntan och ovisshet leder för många till en ofrivillig passivitet och i förlängningen till utslagning.
Eftersom ansvaret för olika former av stöd till synskadade är så uppdelat mellan kommuner, landsting, Arbetsmarknadsverket, arbetsgivare och försäkringskassor riskerar synskadade att hamna mellan stolarna.

Den viktigaste insatsen för att förbättra situationen är att det tillskapas en resurs som mentor och samordnare i varje län. En person med kunskap och engagemang som kan stödja oss i våra kontakter på arbetsmarknaden. De uppgifter mentorn utför ska vara ett komplement till Af Rehabsyn, som även framöver ska arbeta med kartåläggning, vägledning och arbetsplatsanpassning.

Kan det bara vara en slump att döva, som har tillgång till döv-konsulenter inom Ams, har en sysselsättningsgrad som till och med överstiger riksgenomsnittet?
Och varför satsas stort i arbetsmarknadspropositionen (2002/03:44) från i våras på specialutbildade arbetsförmedlare för invandrare? I propositionen föreslås att en försöksverksamhet med arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare ska bedrivas vid arbetsförmedlingen. Specialutbildade arbetsförmedlare ska med hjälp av särskild arbetsmetodik förmedla kontakt med lämplig arbetsgivare och ansvara för bland annat introduktion och uppföljning på arbetsplatsen.

Vi är övertygade om att även synskadade har behov av ett liknande stöd. Vi vill att Ams inrättar mentorer, minst en i varje län. Eller att det åtminstone genomförs en försöksverksamhet med mentorer för synskadade.

Bertil Sköld,
Verksamhetsledare, Synskadades Riksförbund