Lat eller värdelös?

Det är valet man ställs inför om man är långtidssjukskriven. Nu tävlar de vise männen om vem som törs gå längst i att straffa ut dem som har hamnat utanför arbetslivet.

Det verkar inte vara trendigt just nu att analysera dem "verkliga" skälen till att människor tvingas långtidssjukskriva sig. Istället har marknadens hyllare bestämt sig för att lägga hela skulden på individen - de är lata och oflexibla, därför ska de piskas till jobbet via sänkta ersättningsnivåer. Då kan skattesänkarfolket få sin vilja igenom, då behöver inte budgettaken ifrågasättas, då slipper politiken ta fajten med arbetsgivarna och börsen skuttar uppåt.

Man kan fråga sig varför ingen vill ta till sig de studier som påvisar att människor slits ut på dagens pressade arbetsmarknad, att allt färre kommer ut på arbetsmarknaden igen på grund av att ingen arbetsgivare vill ha dem. När man härtill sänker ersättningsnivåer är det väl inte förvånande att klyftorna ökar i vårt land.
Bland människor i förvärvsåldern som är synskadade är den genomsnittliga årsinkomsten 17 000 kr lägre än i befolkningen i övrigt. Knappt hälften har ett arbete. Varför dessa siffror? Många fler vill komma ut i arbetslivet, men vi betraktas inte som tillräckligt effektiva. Retoriken säger oss dock, skulden ligger på dig själv.

Hemska tanke! Kan det vara så att vissa särintressen tjänar på att vissa medborgare offras? Pensionärskollektivet håller också nu på att alltmer betraktas som en börda och en belastning.

Det är dags att gå till motoffensiv!
Det behövs alternativa synsätt, som ser till alla medborgares intressen och till en hållbar samhällsutveckling som inte bygger på utslagning.
Om nu "marknaden" inte klarar alla människors behov måste den offentliga sektorn ta sitt medborgaransvar.

Vilket parti vågar ta den utmaningen fullt ut idag?

Synskadades Riksförbund
Urban Fernquist
Politisk sekreterare

Sidans topp   .   Tillbaka   .   Åter huvudsida