En färdtjänstupplevelse

Nedanstående upplevelse av att använda färdtjänsten hade jag härom dagen.
Jag och en kompis går och tränar på gym en gång i veckan. Båda är vi helt blinda och därför är vi färdtjänstberättigade. Vi brukar åka färdtjänst dit och kommunalt hem. Detta på grund av att det är lite struligt att hitta dit under tidspress. Hem kan vi gå fel utan att riskera att missa någon bestämd tid.

Det hela börjar med att jag ringer färdtjänstväxeln och beställer en bil till klockan tio över fem. Inget problem, den ska komma då. På väg hem från jobbet ringer min mobil. Det är en arg taxichaufför som undrar var jag blivit av. Han står och väntar på mig och har fått körningen beställd till klockan 16.29. Efter mycket diskuterande lyckas jag få honom att förstå att jag inte beställt en bil till 16.29 utan till tio över fem. Växeln måste ha gjort något fel kommer jag fram till. En resa dras från mitt konto.

Jag ringer upp växeln för att förklara situationen och beställa en ny bil. Men eftersom det redan ligger inne en beställning på mig till dessa adresser kan de inte hjälpa mig utan hänvisar mig till resegarantin. Efter lite telefonkö kommer jag fram. Vid det här laget har klockan hunnit bli kvart i fem. De säger att de kan boka om min bil, men bara flytta fram tiden tio minuter från det nu aktuella klockslaget. Det vill säga till klockan fem i fem. Eftersom jag fortfarande är på väg hem från jobbet kommer jag inte att hinna hem till fem i fem. På resegarantin föreslår de då att jag ska ringa upp dem igen klockan fem, för då är det ju tio minuter kvar till den tid då jag hade beställt bilen från första början.

Men nu måste jag koncentrera min energi på att gå om jag ska hinna träna över huvud taget. Jag fixar inte att prata i mobilen och snabbt orientera mig hemåt. Därför ringer jag min färdtjänstberättigade kompis och ber henne boka en bil så vi i alla fall kan komma iväg. Hon gör detta. När vi kommer ut står två taxibilar och väntar. Vi hoppar in i den ena.

När vi satt oss ringer min mobil. Det är en väldigt uppretad taxichaufför som undrar var i h--vt jag håller hus. Det visar sig vara samma chaufför som tidigare ringt mig. Enligt hans version hade han fått order av växeln att vänta på mig. Han är med rätta urförbannad. Det enda tråkiga med det är att han låter all sin ilska gå ut över mig. Han säger att jag tagit två timmar av hans arbetstid och att det är mitt fel att han inte kan tjäna några pengar. Jag blir också arg, höjer rösten och säger att jag förstår honom och att jag ska skriva till färdtjänstens kundtjänst och klaga. Han replikerar att det blir inte han rikare av och han får inte tillbaka de pengar han lagt ut på att ringa till mig heller. Det är förvisso sant, men eftersom vi inte kommer längre i denna diskussion väljer jag att bryta samtalet här.

Under hela denna palaver har vi sakta men säkert närmat oss vår träningslokal. Det visar sig då att denna chaufför inte har någon aning om var adressen vi ska till ligger. Till slut säger han att han ska parkera bilen och följa oss till rätt adress. Det är helt okej, eftersom det är lite struligt att köra in just där. Tyvärr hittar han inte bettre utan bilen. Han stannar för att fråga några vakter om hur han ska gå. De förklarar tydligt att vi först ska rakt fram och sedan gå till vänster. Chauffören går rakt fram och sedan till höger. När vi påpekar detta säger han tvärsäkert att vi har fel. Men då är vårt tålamod slut. Med bedrägligt lugn röst ber jag honom att lämna oss där och då. Det gör han fortare än kvickt. Vi lyckas klura ut var vi är och på egen hand hitta till vårt gym. Tro det eller ej, men vi hann.

Hädanefter överväger vi starkt att åka kommunalt båda vägarna. Något som vi förmodligen inte kommer att kunna göra när det blir vinter och snö. Då återstår bara att stanna hemma. Struligare än så här kan det väl knappast bli? Är det på det här sättet man försöker smygnedlägga färdtjänsten? Eller på vilket sätt arbetar man för att undvika problem som det ovan nämnda?

Undrar
Ulrika Norelius