Handikappsamarbetet
samt motioner

INNEHÅLL

Förslag till beslut
Handikappsamarbete
Fördelar
Nackdelar
Historik
Ideologisk och principiell grund för samarbete
Handikappdefinition
Samarbetsorganet representerar alla
Villkor för medlemskap
Former för samarbete
Gemensamma och förbundsspecifika frågor
Värdefullt för den enskilde medlemmen

Motioner och yttranden
Motion 57 Ja till samarbete, nej till underordnande
Motion 58 Givande handikappsamarbete

Förslag till beslut

• att uppdra åt förbundsstyrelsen att för riksförbundets räkning söka medlemskap i Handikappförbundens Samarbetsorgan HSO vid lämpligt tillfälle,
• att uttala att distrikt och lokalföreningar själva avgör om de ska ansöka om medlemskap i handikappsamarbetet på regional respektive lokal nivå.
  
  

Handikappsamarbete

Ett starkt handikappolitiskt samarbete är en av förutsättningarna för att synskadade och andra funktionshindrade på ett effektivt sätt ska kunna uppnå jämlikhet och full delaktighet i det svenska samhället. Denna grundinställning har hela tiden utgjort en av hörnstenarna i vårt intressepolitiska tänkande.

Enligt svaren på det rådslag som genomfördes 2003, finns det ett stort intresse för handikappsamarbete inom SRF. Ungefär hälften av distrikten är positiva till att samarbeta i HSO, medan resterande är negativa eller tveksamma till detta. Om SRF ska gå med i det organiserade handikappsamarbetet, måste det vara fritt för riksförbundet, distrikten och lokalföreningarna att var och en för sig ta ställning till sitt medlemskap i handikappsamarbetet.

Det finns ett starkt önskemål från några distrikt att få gå med i handikappsamarbetet i sina respektive län, eftersom utanförskapet medför påtagliga svårigheter för dem. Genom att låta varje distrikt och lokalförening själv få ta ställning till sitt medlemskap, kan allas önskemål tillgodoses. De som vill går med i handikappsamarbetet, de som inte vill gå med stannar kvar utanför.

Det vore olyckligt om de distrikt som inte vill gå med i handikappsamarbetet i sitt län, skapar hinder för de distrikt och lokalföreningar som känner behov av att få ingå i handikappsamarbetet i sitt län eller sin kommun.

Förbundsstyrelsen har diskuterat fördelar och nackdelar med ett medlemskap för riksförbundet i HSO. Förbundsstyrelsen anser att fördelarna tydligt överväger.

Fördelar

• Vi åstadkommer en starkare enad handikapprörelse.
• Vi får möjligheter att påverka HSO.
• Vi ökar kraften i påverkansarbetet genom att samverka med övriga i HSO.
• Vi kan bedriva vissa verksamheter tillsammans inom handikapprörelsen som vi inte skulle haft möjlighet att bedriva på egen hand, till exempel nyhetsbevakning och en gemensam nyhetsbyrå.
• Vi kan fördela vissa kostnader på fler och därmed minska våra egna utgifter och använda resurserna på ett effektivare sätt.
• Våra möjligheter att bli representerade i olika sammanhang ökar, exempelvis i utredningar och samrådsgrupper, och vi får återkoppling från sammanhang där HSO är representerade.
• EU-arbetet underlättas
• strukturella och formella hinder som tidigare fanns inom HSO har undanröjts.

Nackdelar

• Risk kan finnas att medlemskapet på nationell nivå påverkar våra distrikt och lokalföreningar så de känner sig tvingade att ingå i det lokala handikappsamarbetet.
• HSO-strukturen är otymplig och svår att påverka.
• SRF kan försvinna i mängden bland alla handikappförbund.
• Medlemskapet kan vara ett hinder för att SRF ska kunna förändra sin egen struktur.
• Tid och resurser måste läggas ner på att delta i och administrera samarbetet.

Historik

Insikten om vikten av ett starkt handikappolitiskt samarbete låg bakom vårt beslut att gå med i Handikappförbundens Samarbetskommitté, HCK, då detta samarbetsorgan bildades för mer än 60 år sedan. Insikten om samarbetets betydelse var drivkraften i vårt engagemang inom HCK, både på riksplanet och ute i län och kommuner. SRF kom till följd av denna inställning att inta en dominerande roll i det handikappolitiska samarbetet fram till 1989.

Många nya handikapporganisationer bildades och HCK växte från att ha bestått av tio medlemsförbund till mer än 25 förbund. Arbetsformerna anpassades inte i takt med övriga förändringar vilket successivt ledde till ökat gnissel. De Handikappades Riksförbund, DHR, lämnade handikappsamarbetet vid mitten av 1960-talet. SRF "frös" samarbetet under några år i början av 1980-talet. Flera förbund uttryckte tveksamhet till formerna för samarbetet inom HCK.

Vid 1987 års kongress beslutade SRF att lämna dåvarande HCK. Beslutet avsåg SRF:s alla tre led och skulle vara genomfört senast år 1989. Orsakerna till beslutet var bland annat det sätt på vilket beslut fattades inom HCK, hur samarbetet skulle finansieras, men också det faktum att samarbetsorganet organiserades och arbetade som vilken annan handikapporganisation som helst. Det fanns tre plan och mellan dessa fanns direkta kopplingar, så kallad vertikalitet, vilken SRF starkt ifrågasatte.

Vid ungefär samma tidpunkt beslutade Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, att också lämna HCK, bland annat på samma grunder som SRF, men också till följd av att SDR inte kände sig respekterat i HCK:s arbete. DHR, SDR och SRF sökte sig närmare varandra och samverkade i nätverksform som RDS-förbunden (rörelsehindrade, döva, synskadade). I slutet av 1990.talet beslutade både DHR och SDR att inträda i HSO vilket ledde till att RDS-samarbetet upplöstes.

Den interna kritiken inom HCK, som ledde till att både SDR och SRF lämnade samarbetssorganet, fanns kvar och växte sig starkare. 1993 ombildades HCK till Handikappförbundens Samarbetsorgan, HSO, bland annat för att tillmötesgå SRF:s och många andras kritiska synpunkter. Samtidigt inleddes ett omfattande utvecklingsarbete för att försöka åstadkomma verkliga och betydelsefulla förändringar. Dessa har berört samarbetsfrågor mellan riksförbunden men också organisationernas distrikts- och lokalorganisationer runt om i landet.

DHR:s kongress beslutade att uppdra åt sin förbundsstyrelse, att bedöma under vilka förutsättningar DHR skulle söka medlemskap. DHR:s förbundsstyrelse beslutade i detta läge, att ansöka om medlemskap i HSO och DHR valdes in som medlem i HSO. DHR har vidare beslutat, att varje distrikt eller lokalavdelning som vill gå in i HSO ska ha detta godkänt av förbundsstyrelsen, för att bedöma om handikappsamarbetet i de olika länen och kommunerna uppfyller DHR:s krav.

Även Sveriges Dövas Riksförbund SDR har återinträtt som medlem i HSO på riksplanet.

SRF:s förbundsstyrelse föreslog att kongressen 2000 skulle besluta, att göra det möjligt för SRF att bli medlem i HSO. Skälen för detta var framförallt att de förhållanden som gjorde att SRF lämnade HCK inte längre finns kvar i HSO. HSO kan inte uttala sig i frågor som är specifika för ett enskilt eller några få förbund som därmed har veto i sina hjärtefrågor. Det handikappolitiska samarbetet koncentreras kring frågor av gemensamt intresse. Vertikaliteten har avskaffats, det finns inga "normalstadgar" för samverkan på läns- eller lokalplanet. Det finns organisationer som enbart är med på riksplanet. Som en följd av detta ser samarbetet ute i länen olika ut, har olika namn och formas endast av de i samarbetet ingående förbunden.

Kongressen 2000 beslutade att handikappsamarbete är viktigt, att SRF inte skulle gå med i HSO samt om en målinriktad utbildningssatsning.

2003 genomfördes ett rådslag inom SRF. Samtliga 24 distrikt besvarade rådslaget. Av svaren framgår att de allra flesta distrikten idag samarbetar med andra handikappförbund. HSO och DHR är de vanligaste samarbetsparterna. Det är allra vanligast att samarbeta i intressefrågor. I andra frågor förefaller samarbete vara ovanligt.

Distrikten är genomgående positiva till handikappsamarbete. Många distrikt har tagit initiativ till ett ökat samarbete. Det är bara några få distrikt som uppger att de upplevt problem eller inte gjort något. Flera distrikt har negativa upplevelser efter kongressbeslutet 2000, några har inte märkt någon skillnad och några att det blev bättre efter kongressbeslutet.

Ungefär hälften av distrikten är positiva till att SRF kan gå med i HSO. Knappt hälften tycker det är bra som det är, att vi kan stå utanför HSO och samarbeta när det behövs. I några distrikt är man inte eniga i frågan. Tre fjärdedelar av distrikten anser att varje del av SRF själva ska få avgöra om de ska gå med i HSO, återstående fjärdedel anser att ett eventuellt beslut ska gälla hela organisationen.

SRF har under hela tiden utanför HSO medverkat i ett icke formaliserat handikappsamarbete på både riks-, läns- och lokal nivå där såväl HSO som andra organisationer deltagit. I dagsläget 2004 ingår ett 40-tal handikappförbund i HSO.

HSO finansieras bland annat via statsbidrag. Socialstyrelsen har inom organisationsstödet till handikapprörelsen en särskild pott avsatt på totalt 8,9 miljoner kronor, som fördelas lika mellan de organisationer som ingår i HSO. För år 2004 får de 39 förbund som ingår i HSO vardera 228 000 kronor som direkt slussas vidare till HSO. Om antalet medlemmar i HSO ökar, minskar samarbetsmedlen per organisation. Detta gäller också år 2005.

Utöver detta tar HSO ut en medlemsavgift. Medlemsavgiften består av två delar. En fast del på 18 000 kronor per organisation och år samt en rörlig del på 1,80 kronor per medlem. Om SRF varit medlem år 2004 skulle avgiften ha varit cirka 53 000 kronor.

Bilaga 1: Utdrag ur HSO PM 2002-08-21
Relationerna mellan HSO och olika samarbetsorgan i län och kommuner

1. Det finns ingen koppling mellan HSO och samarbetsorganen i län och kommuner
   Den formella kopplingen mellan HSO och samarbetsorganen i län och kommuner avskaffades redan på 1980-talet, då "läns HCK:s rösträtt på HCK-kongresserna togs bort. Nästa steg var att HSO beslutade att avskaffa normalstadgarna för samarbetsorganen i län och kommuner. På årsmötet 2000 togs den sista resten bort, nämligen skrivningarna i HSO:s stadgar om vilka uppgifter samarbetsorganet hade i förhållande till samarbetet regionalt och lokalt.

2. Det finns ett 20-tal olika namn på samarbetsorgan i län och kommuner
   Av historiska och andra skäl har samarbetsorganen i län och kommuner en rad olika namn och förkortningar. Ingen av dessa har någon formell koppling till HSO.

3. HSO behandlar alla samarbetsorgan lika oavsett vad de heter
   Den information HSO ger till samarbetsorgan i län och kommuner är den samma oavsett vad samarbetsorganen heter eller har hetat. Alla vi känner till finns med i vår adressförteckning. Bjuder vi in till en konferens får alla inbjudan. Skickar vi ut information om en statlig utredning får alla samma information.

4. Samarbete är viktigt för alla handikapporganisationer - men det kan/får inte styras uppifrån
   Samarbete för handikapporganisationer på alla nivåer är en fråga om att kunna tala med största möjliga tydlighet och styrka till politiker, myndigheter och media. Det är en fråga om att utnyttja resurser, personella och ekonomiska, på bästa möjliga vis. Men det är en förutsättning att samarbetet bygger på de samverkande organisationernas egna uppfattningar om hur verksamheten ska organiseras, finansieras, vilka politiska frågor man ska driva och hur man ska driva dem. Det kan/får inte styras uppifrån.

5. Almåsaprocessen fortsätter med samarbetsorganen i län och kommuner
   Som en fortsättning på Almåsaprocessen har HSO utrett förutsättningarna för hur information, utbildning och service i intressepolitiska frågor ska kunna ges från det nationella samarbetsorganet till samarbetsorgan i län och kommuner. Ordförandemötets beslut blev att samarbetsorganet ska ge erbjudanden enligt "smörgåsbordsmodellen", dvs det är upp till varje mottagare att av det som finns på smörgåsbordet ta det som passar bäst. Denna information, utbildning och service ska erbjudas alla på lika villkor.

Bilaga 2: Utdrag ur HSO broschyr

En samlad handikapprörelse
Om samverkan mellan handikapporganisationer

En process för ökat samarbete

Allt fler beslut som är avgörande för människor med funktionshinder decentraliseras till landsting och kommuner. Och samhällsekonomiska faktorer gör att handikapporganisationerna och dess medlemmar får en allt svårare situation. Det är därför nödvändigt med ett ökat samarbete inom handikapprörelsen - på nationell, regional och lokal nivå. En enad och samlad handikapprörelse har större möjligheter att fortsatt kunna påverka situationen för människor med funktionshinder.

Handikappförbundens samarbetsorgan
- ett forum för samarbete

Människor med funktionshinder är systematiskt missgynnade i samhället och behöver en stark gemensam kraft för att kunna påverka de övergripande samhällsförhållandena och skapa ett samhälle för alla. Detta insåg handikapporganisationerna för cirka 60 år sedan och bildade då ett samarbetsorgan tillsammans.

Idag är Handikappförbundens samarbetsorgan en paraplyorganisation för 37 ??? handikappförbund med sammanlagt cirka 500 000 medlemmar.

Samarbetsorganet är medlemsförbundens gemensamma politiska röst mot regering, riksdag, centrala myndigheter, organisationer och i internationella sammanhang. Allt arbete inom samarbetsorganet bygger på medlemsförbundens gemensamma grundsyn. Det är förbunden som utgör samarbetsorganet och de har ett gemensamt ansvar för verksamheten. Vägledande beslut fattas av ordförandemöten, som består av ordförande från alla medlemsförbund.

Ideologisk och principiell grund för samarbete

Samarbetet i Handikappförbundens samarbetsorgan ska:
- stärka medlemsförbundens gemensamma kamp för mänskliga rättigheter, full delaktighet och jämlikhet på alla områden i samhället
- ha som mål att uppnå ett samhälle för alla
- verka för att medlemsförbundens intressen i gemensamma och övergripande frågor tas till vara

Handikappdefinition

Samarbetsorganets idé och verksamhet anknyter till det miljörelaterade handikappbegreppet. Det utgår ifrån att en människa har en skada eller sjukdom, som i sin tur ger en funktionsnedsättning. Om den som har en varaktig funktionsnedsättning möter betydande svårigheter i sin dagliga livsföring uppstår ett handikapp mellan personen och det övriga samhället.

Samarbetsorganet representerar alla

Handikappförbundens samarbetsorgan ska representera alla medlemsförbund och deras övergripande värderingar, inte enskilda förbund. Representation sker till exempel:

- Gentemot regering, riksdag och centrala myndigheter.
- I kontakter med organisationer, företag och massmedia.
- I internationella sammanhang.

Villkor för medlemskap

Rikstäckande handikapporganisationer kan söka medlemskap i Handikappförbundens samarbetsorgan. Villkoret är att organisationens ändamål överensstämmer med samarbetsorganets principprogram och stadgar. Dessutom krävs:

- att medlemmar med funktionsnedsättning utgör mer än hälften av ledamöterna i styrelser och andra beslutande församlingar. Här jämställs närstående till barn med funktionsnedsättning och närstående till vuxna, som på grund av sina funktionsnedsättningar kan behöva stöd för att kunna tillvarata sina rättigheter.
- att organisationen är representativ för den handikappgrupp den företräder.
- att organisationen har en demokratisk uppbyggnad.
- att verksamheten bygger på enskilda personers medlemskap med fritt tillträde för alla som uppfyller medlemsförbundets medlemsvillkor.

Former för samarbete

Årsmötet är den högsta beslutande församlingen i Samarbetsorganet.

Ordförandemöten äger rum cirka fyra gånger per år och består av förbundens ordförande samt ordföranden i samarbetsorganets styrelse. Ordförandemötet antar riktlinjer och policyprogram som ska vara vägledande för det gemensamma handikappolitiska agerandet inom olika områden.

Styrelsen bereder och verkställer ordförandemötets beslut samt ansvarar inför årsmötet för samarbetsorganets förvaltning och ekonomi. Styrelsen leder också den löpande verksamheten som sköts av samarbetsorganets kansli.

Gemensamma och förbundsspecifika frågor

Det handikappolitiska arbetet som drivs av Handikappförbundens samarbetsorgan handlar om frågor som är övergripande och som är av gemensamt intresse för medlemsförbunden. Det handlar oftast om system-, lagstiftnings- och resursfrågor.

Respektive medlemsförbund driver frågor som rör de egna medlemmarnas behov. Det rör sig oftast om tillämpningar och anpassningar som är relaterade till specifika funktionshinder eller diagnoser.

Värdefullt för den enskilde medlemmen

Motiven till varför människor söker medlemskap i handikapporganisationer är olika. En del söker gemenskap med andra som har liknande funktionshinder och behov. En del söker efter information och kunskap. Andra vill ha konkret stöd eller hjälp. De flesta tycker att det är roligt och stimulerande att engagera sig.

Och många upptäcker värdet i att samarbeta med andra handikapporganisationer, till exempel kring politiskt påverkansarbete. För den enskilde medlemmen är det då viktigt att det finns både lokal och central verksamhet. Många enskilda handikapporganisationer får också allt mer omfattande uppgifter och förhållandevis mindre resurser och har upptäckt att det finns stora vinster i att samarbeta med andra organisationer.

Motioner och yttranden

Motion 57 Ja till samarbete, nej till underordnande
Motion 58 Givande handikappsamarbete