Tiina Nummi-Södergrens inledningsanförande

Kongressombud, damer och herrar

Nu är SRF på banan igen

Jag sitter med ett studiebesök från Norges Blindeförbund på mitt rum. De har besökt förbundet och företagsgruppen under en dag. Vi har pratat om de förändringar SRF-organisationen genomgått. Vi har berättat hur vi jobbar med påverkan, inom arbetsmarknaden och på många andra områden. Vi har pratat om alternativ finansiering i förhållande till det krympande statsbidraget.

Våra norska kollegor avslutar med att säga:
- Det märks att SRF är på banan igen!

Jag känner stoltheten och värmen sprida sig i kroppen av denna erkänsla. Jag vill på detta sätt dela med mig av glädjen, göra den till SRF:s gemensamma framtidsglädje.

Vi har anträtt en resa in i 2000-talet. Farten är halsbrytande. Vi har nått vissa stationer tilltufsade och utmattade, men aldrig uppgivna. Vi har vänt och vridit på de svåra besluten, men slutligen ändå fattat dem. Vi har genomfört dem - nedskärningsbesluten från förra kongressen. Priset har varit högt, men vi har betalat somliga mer andra mindre. Ingen är oberörd.

Vi har granskats utifrån och inifrån, vänt och vridit på nu och då. Vi har hört förtroendets strängar skorra och nästan brista, men sedan åter få klang. Det är klangen av det förgångna som prövas i det nuvarande, håller det ljuder det? Ja, det håller fastän lite förändrat och tydliggjort. Det ljuder som ett genljud från människa till människa inom SRF - det blir en stämning, som bildar en helhet, vår helhet det vi har att utveckla och föra vidare.

Vi byter tåg, byter spår lite mer smalspårigt - måste koncentrera vår verksamhet, våra resurser. Valfrihetens tid är inne, men vi som inte ens kan få ledsagning med säkerhet från ett alternativ till ett annat, törs kanske inte byta tåg, byta färdsätt. Vi som inte längre kan välja var vi skall handla trots alla nya gallerior och shoppingtempel, för oss blir det en fråga om var man fortfarande kan ge oss personlig service. Det väljer vi, kollektivt eller enskilt, beroende på var bi bor. Vi vill nu veta hur personlig service kan skyddas i nuvarande lag eller i kommande diskrimineringslag. Vi kräver snabba och modiga beslut av politiker och av dem som upphandlar tjänster. Vi måste inkluderas i det som är självklar vardagslogistik för alla andra, den service som behövs för att vi skall kunna ta del, måste realiseras nu.

Föräldrar som får ett synskadat barn skall få del av en god habilitering. Den skall vara individuellt prövad. Man skall få information om tillgängligt stöd och service där man bor och man skall slippa strida ensam. Föräldrar och barn skall få veta att SRF finns och SRF måste bli mycket bättre på att fånga upp behoven och bedriva vettigt påverkansarbete med denna grupp. Bemötandet inom SRF av våra barnmedlemmar och deras föräldrar måste också bli bättre. Vi som är medelålders eller äldre behöver få veta hur det är att växa upp med en synskada eller med flerfunktionshinder idag.

Rehabiliteringen för de som blir nysynskadade måste också bli individuellt planerad. Man måste kombinera tilldelning av hjälpmedel med stärkande av självkänsla. Vi behöver alla synskadade förebilder på olika områden att spegla oss i för att bli hela, bli oss själv.

Slutligen behöver de av oss som är i en sådan ålder få möjlighet till arbete. Det problemorienterade synsätt som råder när någon söker ett arbete, måste ändras till ett möjlighetsinriktat och lösningsorienterat synsätt. Fantasi och nya former för anställning som tar sikte på den synskadade individens kompetens skall slutgiltigt förändra den här situationen. Även här som på de andra områdena krävs nytänkande och mod i beslutsfattande. Några måste gå före och visa vad som kan bli möjligt. Är det våra nyvalda politiker som skall påbörja den trenden. Vi är med men ta det på allvar. För oss handlar det om ett aktivt och delaktigt liv eller ett liv som kringränns av begränsningar.

Det är nu vi kan börja tala om att synskadade människors hälsa kommer att förbättras. Framtidsglädjen är stor när vi passerar dessa stationer på vår resa. Det idoga och mångfasetterade arbete som påbörjats under det senaste valet, blir ett för ett nytt och flexibelt arbetssätt som passar ett mindre, modernare SRF som rymmer mer mångfald. Vi gör det i samverkan och vi gör det med glädje för vi har inget val. Det här är SRF här och nu och det är vi. SRF är på banan igen och resan går vidare med svindlande fart in i framtiden.