Glaukom

Prognos och behandling

Eftersom glaukom vanligtvis inte orsakar symtom bör människor över 40 som har en ökad risk att drabbas av glaukom att undersöka sina ögon. Du har en ökad risk om:

- Du är över 60 år.
- Har afrikanskt-amerikanskt ursprung.
- Har släktingar med glaukom.
- Du har någon kärlsjukdom som diabetes.
- Du är mycket närsynt.


Det finns flera ögonundersökningar som kan göras för att upptäcka glaukom.

- Mätning av ögontrycket.
Ögontrycket mäts med hjälp av ett instrument som kallas tonometer. Trycket i ögat bestäms av förhållandet mellan tillflöde och avflöde av kammarvätska. Om trycket i ögat ökar kan det orsaka skador på synnerven. Eftersom en förhöjning i ögontrycket oftast inte ger symtom är det viktigt att regelbundna mätningar görs om man har konstaterat sjukdomen.

- Ögonbottenundersökning för att upptäcka eventuella skador på synnerven.
En detaljerad undersökning av näthinnan kan göras med ett oftalmoskop. Ett oftalmoskop är ett instrument som används för att undersöka näthinnan och göra en så kallad ögonbottenundersökning. För att läkaren ska kunna se in i ögat vidgas ibland pupillen med hjälp av ögondroppar.

Ibland fotograferas bakre delen av ögat med en speciell kamera kopplad till ett mikroskop. Patienten får fokusera blicken på en punkt för att hålla ögonen stilla medan bilderna tas. Hela förloppet tar cirka 5-10 minuter.

- Synfältstest (perimetri).
Genom att utföra ett synfältstest får ögonläkaren information om hur bra synnerven fungerar. Det finns två olika former av synfältstest. Det ena är ett automatiskt test som är datoriserat och det andra är manuellt och är döpt efter dess uppfinnare Goldmann. Instrumentet består oftast av ett stort, vitt och ihåligt halvklot med en ljuspunkt i mitten. Man placeras framför instrumentet och får titta rakt fram. Varje gång en ljusblixt eller punkt blir synlig i synfältet trycker man på en knapp. Efteråt granskas resultatet från testet och ögonläkaren får ett mått på hur stort synfält man har.


- Gonioskopi.
Gonioskopi är en undersökning av de främre delarna i ögat. Med hjälp av en speciell spegellins kan ögonläkaren undersöka området där kammarvätskan släpps ut i ögat, det vill säga den så kallade kammarvinkeln.

Behandling

De flesta som har glaukom tar en eller flera olika ögondroppar som sänker ögontrycket antingen genom att minska produktionen eller genom att öka avflödet av vätska i ögat. Genom att sänka ögontrycket bromsar man sjukdomsutvecklingen.

De olika dropparna angriper det förhöjda trycket på olika sätt och en kombination av droppar ger oftast den bästa effekten. Dropparna tas oftast morgon och kväll, med ungefär 12 timmars mellanrum, men tiden är inte exakt. Har man flera olika droppar ska man vänta 3-5 minuter mellan dropparna. Behandlingen är livslång.

Har man problem att ta ögondropparna på grund av att man känner sig fumlig finns droppstöd som passar de flesta droppflaskor. Droppstöd kan fås kostnadsfritt på apoteket.

- Laserkirurgi.
Om inte ögondroppar fungerar kan man behandlas med laser. Med hjälp av lasern öppnas ögats egna tilltäppta dräneringskanaler igen. Då kan kammarvattnet lättare passera. Oftast måste man fortsätta med ögondroppar efter laserbehandlingen. Vid trångvinkelglaukom kan man med laser också göra små hål i regnbågshinnan (iris) och på så sätt få ett bättre avflöde.

- Operation.
Glaukom går inte att bota genom en operation som man kan med grå starr. Om inte ögondroppar och laserbehandling hjälper kan man däremot operera för att sänka trycket i ögat. Operationen utförs under lokalbedövning. Läkaren gör en ny dräneringskanal genom att göra en ny öppning i kammarvinkeln. Då underlättas avflödet av kammarvattnet. Om operationen går bra kan man slippa ögondroppar efteråt. Komplikationer som kan förekomma vid operation är att operationsområdet ärrar igen med stigande ögontryck som följd. Det finns även en ökad risk för grå starr om man opererats för glaukom.

Orsak och förebyggande åtgärder