Policydokument om tillgänglig närmiljö

Detta dokument bygger på faktablad om tillgänglighet, som tagits fram av SRF. Det är ett faktablad om ledstråk, ett om trappor, ett om öppna ytor, samt ett om övergångsställen. Vidare bygger detta dokument på erfarenheter från arbete med dessa frågor. Det har också genomförts undersökningar på området och erfarenheterna från dessa används också i viss utsträckning. Detta dokument tar upp SRF:s ståndpunkter som är aktuella just nu.

Vad är ett ledstråk?

För att underlätta orienteringen för synskadade behövs ledstråk, som fungerar för personer som är synsvaga eller blinda. När vi talar om begreppet ledstråk så menar vi något att följa. För den som är synsvag kan det handla om att följa en kontrastrik rand, är man blind så är ett ledstråk något man kan följa med hjälp av den vita käppen eller något som känns i fötterna som till exempel annorlunda markbeläggning som grus mot asfalt. SRF anser att målgruppen för ledstråk är alla synskadade.

Ledstråket ska ha en god taktilitet, dvs. det ska gå att känna. Att materialet ska kännas med käppen är viktigare än att det ska kännas med fötterna. Att ett ledstråk både känns med käppen och med fötterna är naturligtvis inget problem.

Ledstråket ska också ha en god visualitet, vilket innebär att det kontrastmässigt ska avvika från omgivningen. Enligt Boverkets författning (BFS 2003:19( bör ett ledstråk ha en kontrast på 40 procent.

SRF skiljer på konstgjorda och naturliga ledstråk. De konstgjorda ledstråken kan utformas på olika sätt och bestå av olika material. SRF anser att det naturliga ledstråket är att föredra framför att bygga upp det på konstgjord väg. Ett naturligt ledstråk består av sådant som redan finns i närmiljön. Det kan vara en trottoar, ett räcke, en husvägg eller en gångväg med en tydlig gräskant som är möjlig att följa med käppen. Det är vanligt att många av dessa passager blir svårframkomliga, eftersom cyklar, skyltar och annat placeras på ett sådant sätt att de inte kan användas som naturliga ledstråk.

SRF anser att konstgjorda ledstråk är bra vid öppna ytor, såsom vid torg, cirkulationsplatser (rondeller), gågator. Konstgjorda ledstråk är också bra i inomhusmiljöer såsom, järnvägs/busstationer, flygplatser, köpcentran osv. Bredden på konstgjorda ledstråk ska vara minst 25 cm. Detta är inte ett absolut mått. Konstgjorda ledstråk ska även finnas vid perrongkanter.

Ett konstgjort ledstråk kan bestå av olika saker. Det finns en mängd olika material som används, såsom olika typer av taktila plattor. Sinusplattor är ett exempel. Stopplattor är plattor som läggs ut för att varna för olika saker, såsom övergångsställen, trappor eller infarter. De kan bestå av såkallade kupolplattor eller sinusplattor. SRF anser att om kupolplattor används ska kupolerna ha en höjd på 5 cm. Det är viktigt att inte själva topparna på kupolerna sågas av, vilket är ett vanligt förekommande problem idag. Det är viktigt att de taktila plattorna inte används tillsammans med liknande släta markplattor. Ska en taktil platta användas så bör omgivande material förslagsvis vara asfalt.

Belysning kan också användas som hjälp att markera en väg för synsvaga personer och är därmed också ett slags ledstråk.

Ett konstgjort ledstråk inomhus kan bestå av långa gångmattor från entré som leder fram till en informationsdisk. Det kan även bestå av olika golvbeläggningar. Ledstråket kan också vara naturligt såsom en vägg att följa. Belysning kan också användas som hjälp att markera en väg för synsvaga personer. Kontrastmarkeringar i golv för synsvaga är också viktigt.

Trappor

I princip är ramper att föredra före trappor, men om trappor finns skall de vara kontrastmarkerade på första och sista trappsteget. Samma sak gäller för ramper. Trappor ska liksom ramper vara försedda med handledare/ledstänger som börjar 30 cm före och slutar 30 cm efter rampen eller trappan. De skall också följa trappans vilplan och stå i klar kontrast mot omgivande färgsättning. Ramper ska vara försedda med avåkningsskydd. SRF anser att det ska finnas en taktil markering före trappan, som består av ett fält med kupolplattor på minst 60 cm, varefter det ska finnas ett mellanrum på 30 cm före början på trappan. Även om dessa plattor finns ska trappans översta och nedersta steg vara kontrastmarkerat.

De kupolplattor som lagts ut hittills är ofta dåliga, vilket hänger samman med att höjden på kupolerna varit för låg för att den ska vara lätt att uppfatta med käppen. Undersökningar har visat att det var svårt för många att identifiera stopplattorna.
Stopplattorna, som bestod av sinusplattor hade för låga reflor för att man ska ha en möjlighet att identifiera dem med käppen.

Ett problem är att många kommuner inte skiljer på ledstråk och stopplattor. Man har börjat lägga ut stopplattor så att trottoarkanterna kan avskaffas. SRF kan inte acceptera stopplattor på bekostnad av trottoarkanter. Stopplattor ska i det här sammanhanget ses som ett komplement till trottoarkanter och stolpar.

För att synskadade ska uppnå acceptabel säkerhet och ökad möjlighet att orientera sig i trafiken ska övergångsställen vara signalreglerade både med ljud och ljus. Vid övergångsställen där trafiken är låg ska övergångsstället vara skyltat med Herr Gårman, samt ha målade markeringar och därmed ska väjningsplikten gälla. Alla övergångsställen ska vara försedda med en ramp på 90 cm för rullstolar, samt vara försedda med en kantsten som är 6 - 8 cm hög. Det måste även finnas en stolpe som markerar övergångsstället. Beläggningen vid övergångsstället kan vara i avvikande färg och struktur. Beläggningen ska omfatta hela övergångsställets bredd och sträcka sig över hela gångbanan. Övergångsstället ska vara vinkelrätt
i korsningar.

Under de senaste åren har en rad olika typer av gångpassager byggts istället för de "traditionella" övergångsställena. Dessa passager utgörs av områden där olika trafikantgrupper konfronteras med varandra (bilar, bussar, cyklar och gående) och där så kallat samspel ska ske och där inga tydliga regler finns. Utformningen av dessa passager är oklar. Det är vanligt att kantstenar helt saknas och att gångbanan går i samma nivå trots att gator passeras. SRF anser att gångpassagen är en helt oacceptabel modell.

En allt vanligare lösning idag är att man placerar pollare som ska visa hur man passerar över ett övergångsställe, där trottoarkanterna har tagits bort. En pållare är en cirka en meter hög tjock stolpe. Detta anser SRF är en mycket farlig lösning, eftersom det är svårt att veta om man står ute i gatan eller inte. Där pollare används anser SRF att detta inte får innebära att man tar bort trottoarkanten. Trottoarkanten är viktig för att veta att man står säkert, utom fara för den förbipasserande trafiken. Den kan också vara en hjälp i orienteringen för gravt synskadade. Pollaren ska vara försedda med en pil, som visar i vilken riktning som man ska gå i för att komma över gatan. En pållare ska även vara försedd med en ledfyr, samt belysning, som gör det möjligt att hitta den på ett enkelt sätt.

Vid de undersökningar som görs för att testa olika ledstråk och stopplattor måste man använda sig av vana käppanvändare. I de undersökningar som hittills gjorts i Sverige har man fokuserat på att hitta material som går att känna. SRF anser att det även är viktigt att studera ledstråken ur ett visuellt perspektiv, dvs. att man tittar på vilka kontraster som är lämpliga att använda för att människor med synrester ska kunna dra nytta av dem.

Det pågår standardiseringsarbeten såväl inom EU (CEN) som internationellt (ISO) när det gäller utformningen av ledstråk för synskadade. SRF har ingenting emot en internationell standard för utformningen av ledstråk, men tycker det är viktigare med en nationell standard. Rörligheten bland synskadade personer som bor i landet är av naturliga skäl störst inom Sverige. Det kan vara svårt med en internationell standard på grund av olika geografiska förutsättningar såsom skillnader i klimat.

SRF anser att man ska vara konsekvent när man utformar den fysiska närmiljön, vilket innebär att man ska bygga på ett enhetligt sätt i en kommun. Informationen från företag och kommuner till oss som användare är viktig. Vi måste veta att ett visst ledstråk eller en viss stopplatta finns på en plats för att vi över huvud taget ska kunna ha nytta av den. När vi som synskadade besöker en plats för första gången är det heller inte realistiskt att utnyttja de ledstråk som eventuellt finns. Därför är tillgången till personlig service mycket viktig. I inomhus miljöer såsom köpcentran, järnvägsstationer eller andra resecentras bör det alltid finnas ett ledstråk som går från entrén till en plats där man kan fråga efter personlig service.